Stefan - enkelt, rakt och direkt

Stefan Sundström

Konsert på Draken, Göteborg

GÖTEBORG. Det är svårt att göra en kort sammanfattning av en över två timmar lång konsert med Stefan Sundström. Sveriges burleska, yviga och kravodlade svar på Mick Jagger får ju knappt plats i sig själv mellan varven, även om han bara backas upp av tre fioler och en cello.

Den sparsmakade inramningen gör att personligheten Sundström får ett ännu större utrymme i en generös, rolig och bitvis improviserad föreställning med rikliga doser av gamla favoriter och visor från senaste albumet "Sundström spelar Allan". Den småförvirrade publikkontakten är omedelbar. Han kastar blixtsnabbt om bland låtarna efter publikens önskemål, sliter en sträng av sin gitarr mot slutet och pratar om alltifrån folk som flyttar ut i skogen och börjar odla getter till allmänna, politiska "valstugehemskheter".

Och när Stefan Sundström enkelt och rakt sjunger Allan Edwalls "Dystervals" och Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet" - utan sitt sedvanliga och lätt överdrivna sångmanér - känns han angelägnare än på mycket länge.

Markus Larsson