Träffar hårt mitt i prick

Tindersticks starkaste stunder tvingar mig alltid att undersöka skivsamlingen ordentligt för att hitta lika gripande och stor musik. Letandet sträcker sig alltid bakåt i tiden, ända till de makalösa soulballader kvällens dj spelar innan den brittiska gruppen kliver upp på scenen - framförda av namn som exempelvis Bobby "Blue" Bland.

Rökskadad kammarmusik

Cigarettglödspsalmerna "Another night" och "Can our love" är inget annat än kolsvarta soulsinglar som snurrar betydligt långsammare än 45 varv per minut. Det är rökskadad kammarmusik för uteliggare och sångaren Stuart Staples verkar fortfarande bo i samma soptunna som Tom Waits.

Visserligen har livebandet Tindersticks sina brister. Det låter ofta jämntjockt eftersom den suggestiva musiken i längden passar bäst hemma i stereon eller i bakgrunden på filmer med franska titlar. Dessutom börjar det märkas att gruppen inte har gjort en riktigt helgjuten och angelägen skiva sedan "Simple pleasure".

Inga lyckliga slut

Men det modfällda uttrycket känns märkligt rätt just nu. Precis i detta nu träffar bandet hårt och mitt i prick. Det regnar i varenda låt. Det finns inga lyckliga slut.

Tindersticks behövs under såna här dagar.

Såna här makabra dagar.

Fotnot: Tindersticks spelar i Stockholm i morgon.

Tindersticks

Markus Larsson