Maffig show - men 50 Cent räcker inte
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-09-20
Showen är maffigare och mer underhållande än Europapremiären i Hamburg.
Mycket tack vare publiken.
Men helheten är fortfarande själva definitionen av ordet "ojämn".
Alla låtar känns som hits.
Precis alla.
Mellan inledande "What up gangsta" och fram till avslutande "In da club" radar 50 Cent upp en oavbruten rad av sprängladdningar som skulle kunna förvandla Billboardlistan till aska och rök - vissa av dem har redan lyckats med det.
Ändå räcker det inte riktigt.
Trots att konserten är kortare än 60 minuter presenterar Fifty, Young Buck och Lloyd Banks en mängd blindgångare.
Går av scen
Att 50 Cent aldrig lyckas återskapa sitt distinkta flow från sina studioinspelningar må vara en sak.
På albumet "Get rich or die tryin"" är han både dödligt cool och våldsamt intensiv i vartenda rim. Här vrålar han, Buck och Banks samma textrader i småbitar.
Något som tillsammans med det skräpiga ljudet förser den redan råa musiken med ännu grövre huggtänder. I bästa fall, bör väl tilläggas.
Vissa gånger tar faktumet att Fifty är en medioker rappare live udden av låtarna, trots att han surfar på en kraftfull publikrespons.
Dessa stunder blir lika intetsägande som den misslyckade "Many men (wish death)", där sällskapet går av scenen och visar en video i stället.
Pistolskott
Hyllningarna till Biggie Smalls och 2Pac samt de korta versionerna av Missy Elliotts "Work it" och Busta Rhymes "I know what you want" är också roligare på papperet än att lyssna på.
Allra sist gör 50 Cent reklam för sitt klädmärke, sina sneakers och G Units kommande skiva. Pistolskotten tystnar aldrig.
Det är väldigt mycket hiphop.
Men knappast en oförglömlig konsert.