Mariah Carey - en märklig diva

Det är inte lätt att begripa sig på Mariah Carey.

Ibland sjunger hon sådär fantastiskt bra som bara en klassisk diva av hennes storlek kan.

Men mellan varven visar denna besynnerliga fågel upp såna tendenser av vansinne att man faktiskt börjar undra om hon verkligen finns på riktigt.

Jag vet inte vad som hänt med de stora världsstjärnorna, men det är ingen riktig tåga i dem längre. Fröken Aguilera som besökte Globen härförleden sjöng käken ut led. Och Mariah Carey verkar under större delen av sin första konsert i Sverige så skör att man är rädd att hon ska gå sönder. Stegen är så försiktiga, rörelserna så stela och varsamma och till och med den berömda sångrösten verkar hela tiden på väg att brista.

Ändå verkar det som att Mariahs största bekymmer den här kvällen är frisyren. Hon kallar till och med in sin stylist vid ett tillfälle för att fixa till de perfekta lockarna, med motiveringen "They call me a diva anyway".

Går ut i publiken

Och nog är hon en diva alltid. Hon går ut i publiken och låter dem ta henne i hand, hon pratar lite lagom mycket om hur fantastiskt allting är och tackar fansen mer än vad som borde vara lagligt.

Hela hennes framtoning är väldigt märklig, man blir inte riktigt klok på om hon är en oerhört slipad scenartist eller om hon i själva verket är spritt språngande galen.

Även själva showen är fylld av underligheter. Scenidén är inspirerad av cirkus och varieté och det dansas, gås på styltor, Mariah kommer vid ett tillfälle ner från taket i en stor vit gunga och såklart är det en clown på scenen under "Clown".

Fullständigt obegripligt

Och vad är egentligen poängen med det staffli som står vid scenkanten? Med jämna mellanrum ikläder sig en av dansarna rollen som konstnär, med palett och allt, och "målar" en ny "tavla". Fullständigt obegripligt.

Vi bjuds också på ett makalöst konstigt sångnummer av de fyra körsångarna. En tio minuter lång wailfest som verkar gå ut på att de lovar varandra att alltid finnas till hands och bjuda på maccaroni & cheese.

Är bakom scenen

Och under hela detta nummer är Mariah bakom scenen. Vilket hon förefaller vara under ganska stor del av konsertens knappa två timmar. Titt och tätt försvinner hon och vi blir lämnade kvar med ännu ett dansnummer eller en musikvideo som spelas upp på storbildsskärmarna.

Men när hon faktiskt är närvarande på scenen är det stundtals rätt imponerande. Som i Jackson Five-covern "I"ll be there", den gospeldoftande "My saving grace" eller för den delen "Mariahs theme".

I de stunderna, när hon bara står rakt upp och ner och fokuserar på sången, är hon faktiskt riktigt bra.

Så, galenpanna eller inte. Det här är ändå något av det märkligaste jag sett på länge.

Mariah Carey

Cecilia Lundblad