Svettige Danko är behållningen

helskärm

GÖTEBORG. Sångaren och gitarristen Danko Jones börjar predika mot slutet av konserten. Jag uppfattar inte om han befinner sig på världens högsta berg eller i himlen. Kanske både och.

Han säger att han ska stå där uppe efter att rocken dött, och se ner på alla som någonsin bedragit, baktalat eller tvivlat på honom. Samtidigt som han håller artister som Mary J Blige, Solomon Burke och skäggen från ZZ Top i handen.

Det är rätt kul.

Talet visar också att Danko Jones och resten av powertrion med samma namn håller det svarta svänget lika högt som vitt punk- och hardcoreoväsen.

Cruise-korsning

Något som gör att de i sina största stunder står ut från den stora massa som slår på turbon i första låten och sedan bara accelererar.

Men svänget börjar och slutar på sätt och vis med "The Mango Kid" och hans utlevelse. Danko är den stora behållningen. Svetten sprutar så fort han vickar lite på huvudet och han påminner som vanligt om en korsning av Tom Cruises "Respect the cock"-figur i filmen "Magnolia" och en baptistpastor.

När musiken - speciellt låtarna från det senaste och småljumma albumet "Born a lion" - får tala för sig själv, blir det sällan särskilt underhållande.

Ibland handlar det lite för mycket om tungrodd hårdrock. Hårdrock som är lika lättglömd som ett magasin för män.

Danko Jones

Markus Larsson