En mäktig upplevelse

helskärm

Nasir Jones är hes och låter som en blandning av 2Pac och DMX på scen.

Han radar upp klassiska hits och albumspår av varierande längd med en klass och ett skitigt eftertryck som stundtals är förkrossande. Oväsendet och attacken i "The Cross", "Street dreams", "If I ruled the world (imagine that)", "Made you look" och bombastiska "Hate me now" liknar nästan en korsning av ilsken garagepunk och hiphop.

En rostig kniv

Låtmaterialet snittar upp det mesta som finns på den samtida hiphopscenen med rostig kniv. Spelningen bevisar över huvud taget hur mycket kraft det går att pressa fram ur något så enkelt som några mikrofoner och två skivspelare.

Trots att Nas inte levererar alla låtar och rim med samma intensiva precision och tajming.

Trots att Sean från Bravehearts framför ett platt och temposänkande solonummer som bygger på Suzanne Vegas "Tom"s diner". Och trots att "Ether" - den ondskefulla hatlåten mot Jay-Z - inte får en lika uppviglande effekt som Nas förmodligen hade önskat. Publiken skriker hellre "Fuck George Bush" än "Fuck Jay-Z".

Blixtrande version

Alla svaga ögonblick raderas ändå bort ur minnet när Nas kryper ihop och fullständigt exploderar i en blixtrande version av "One mic" - de senaste årens allra bästa hiphoplåt.

Efter "One mic" finns det inte mycket att tillägga.

En mäktig upplevelse.

Nas

Markus Larsson