De åldras inte med värdighet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-19
Massive Attack har mest en fin ljusshow att bjuda på
Triphopen har varit omodern så länge nu att den snart borde kännas fräsch igen.
Men Massive Attack blir aldrig bättre än en arton år gammal hit och sin ljusshow.
Brittiska klubbhybrider har alltid legat i framkant men blir ofta snabbt daterade. Triphopen är skolexemplet. En gång i tiden var Bristol-soundet som Massive Attack, Portishead och Tricky hade gemensamt det mest moderna som gick att lyssna på. Den mörka, långsamma electronican med inslag av hiphop, reggae och soul var experimentell i mitten på 90-talet men har inte åldrats med värdighet.
Kommande femte platta
Robert Del Naja och Grant Mar-shall är ute på turné igen inför sin kommande femte platta. Släppet har skjutits upp i flera år och det kanske är lika bra eftersom smakproven
låter allt annat än nyskapande. Men duon lyckas ändå skapa en suggestiv stämning med sina gamla hittar och mycket hjälp från en imponerande ljusshow.
Cool jultomte
Gästvokalisterna gör också sitt. Trickys gamla musa, Martina Topley-Bird, fixar den späda rösten på eteriska hiten ”Teardrop” och
reggaeveteranen Horace Andy, som närmar sig 60 år och ser ut som en cool jultomte i sin röda hatt, tighta kostym och vita skägg, håller stilen på bland annat tunga ”Angel”.
Bästa insats gör soulsångerksan Deborah Miller (i Shara Nelsons ställe) på ”Safe from harm” och framför allt på ”Unfinished sympathy”. Klassikern, som blir andra extranummer, gör glasklart att Massive Attack aldrig har kunnat toppa sitt debutalbum ”Blue lines” från 1991.