Kul och bra - hela vägen

Damon Gough, resande i lätt electronicatintad akustisk folkpop med 70-talsmelodier och 00-talsattityd, må se ut som en slacker. Skägg, stickad äggmössa, långt hår, ständigt bolmande på en cigg.

Men Badly Drawn Boy, som han kallar sig som artist, är en arbetsmyra av rang. I våras kom hans soundtrackalbum till filmen "Om en pojke" och den 21 oktober dyker det andra "riktiga" albumet, "Have you fed the fish", upp.

Gough spelar en del därifrån i kväll, och är i övrigt precis lika rolig och full av infall som förra gången, på Kägelbanan förra året.

Rakare än debuten

Även denna gång visar han upp bilder på sina barn, även denna gång improviserar han fram fraser från idolen Springsteen. Och så kommer han av sig några gånger, men det är på nåt vis bara en del av grejen i just det här fallet.

Låtarna från nya skivan och soundtracket är lite rakare och mer direkta än somliga väl skäggiga moment på debuten "The hour of bewilderbeast", och det gynnar inte minst Manchester-mannen och hans fyrmannaband (med Andy Rourke från The Smiths på bas!) live.

Jolmigt har blivit kul

Sånt som fyndiga "40 days & 40 fights" eller discodoftande "Silent sigh" blir skinande starka länkar mellan välbekanta BDB-"hits" som "Pissing in the wind" och "Everybody"s stalking".

Och om jag förra gången hörde vissa jolmiga passager mellan de geniala topparna är det faktiskt kul hela vägen i kväll.

Badly Drawn Boy

Håkan Steen