Avril försöker dölja bristerna med slammer

Avril Lavigne har en ganska svår uppgift.

Hon ska klara av ett 47 minuter långt set med hjälp av en slitstark låt, "Complicated".

På papperet är det matematiskt möjligt om hon spelar sin genombrottshit ungefär tolv gånger på raken men i verkligheten skulle ett sånt grepp knappast hålla i längden.

Tajta som skyltdockor

"Complicated" är det enda spår förutom "Things I"ll never say" - nära, men ingen cigarr - som liknar ett utropstecken i den kanadensiska 17-åringens samlade repertoar av " Alanis Morissette-rock möter Natalie Imbruglia-pop".

Ett problem som Avril Lavigne föga framgångsrikt försöker dölja genom att låta sitt band hamra, slamra och skräna en aning högre än på skiva.

Till saken hör att kompbandet inte bara ser ut att vara urklippta från en gammal JC-annons - de spelar lika lyhört och tajt som fyra skyltdockor också.

Nervös och blyg

Den bleka och småtaffliga känslan hade kanske suddats ut en smula om Avril själv hade kunnat skänka konserten och låtmaterialet personlighet och energi men i stället ger hon ett nervöst och blygt intryck - bandmedlemmarna får exempelvis sköta om kommunikationen med publiken under stora delar av spelningen.

Det kanske är förståeligt med tanke på Avril Lavignes ringa ålder och uppenbara brist på rutin.

Men en blivande världsartist borde vara bättre förberedd och mer imponerande trots att fötterna knappt har hunnit lämna startblocken.

Avril Lavigne

Markus Larsson