Utan musikhusen tystnar metal-Sverige
KRÖNIKA Ett efter ett försvinner de – musikhusen som banat väg för banden som har satt Sverige på den internationella metalkartan.
Det är ett slag i magen och ett hot mot svenskt musikliv.
När Chiles president Gabriel Boric kom på besök i somras överlämnade Ulf Kristersson en gåva – ett gäng vinylskivor från svenska rock- och metalakter som Siena Root, In Flames, Meshuggah och Hammerfall. Statsministern skröt sedan på Instagram om att ”svensk musikexport är en svensk stolthet”.
Sverige är i dag ett internationellt erkänt metalmecka. En premiss som utgjorde själva kärnan i SVT:s dokumentärserie ”Hård rock på export”. Ja, till och med presidenter i Sydamerika febrar över fenomenet som är svensk rock och metal.
Det svenska metalundret vilar på ett viktigt fundament: folkbildning. Många av våra band har påbörjat sin musikaliska karriär i studieförbundens musikhus. Genom studiecirklar har aspirerande musiker fått ovärderlig tillgång till replokaler, instrument, kurser, inspelningsstudior och scener. Talang, kreativitet och spelglädje har uppmuntrats och kultiverats.
Samtidigt är musikhusen inte bara en plats för kultur och musik. För många unga är de ett andra hem. En tillflykt från familjen, vuxenvärlden, skolan, sport, rastlöshet och droger. Ett sammanhang, en gemenskap, en trygg punkt i en omtumlande tillvaro.
Men en efter en försvinner de. Enligt Sveriges Radio P3 har ett tjugotal musikhus i studieförbundens regi tvingats lägga ner det senaste året till följd av regeringens minskade anslag. De få som finns kvar kippar efter andan men hålls tillfälligt flytande av lokala eldsjälar som i stor utsträckning arbetar gratis. Det nära förestående hotet om nedläggning flåsar dem i nacken.
Musikhuset i Västerås, där ett 30-tal band repar och desto fler deltar i studiecirklar, är det senaste i raden att lägga ned. Den 30 april 2025 klappar huset igen.
”Hur ska den unga kulturen växa om vi inte har någonstans att repa och utvecklas?” frågar Alexander Goliath från Västerås-bandet Her Dead Friends i ett inslag som Ekot sände häromveckan. Det är en högst befogad fråga.
I en krönika i Arbetarbladet beskriver journalisten Simon Ridell det som sker mitt framför våra ögon som en ”rikstäckande kulturskövling”. Också det är befogat.
Kristersson skryter alltså om band och skivor som sannolikt inte hade existerat utan studieförbunden och musikhusen, institutioner som hans regering verkar bry sig föga om.
Men det är klart. Det är svårt att se skogen för alla träd.
Bäst att bara skövla skiten och låta musik-Sverige tystna.
4 x tips: rebelliska röster som trots allt ger hopp om framtiden
Metal och Mellanöstern i vackert möte
Genom London-baserade bandet Lowen utforskar Nina Saeidi sina iranska rötter samtidigt som hon belyser frågor som förtryck, uppror och frigörelse. På nya skivan ”Do not go to war with the demons of Mazandaran” växer kombinationen av iransk folkmusik, Mellanöstern-mytologi och progressiv doom metal till en hisnande intensiv stormvind som förgör metalscenens alla mallar. Saedis sorgkantade sång är dessutom svindlande. Gåshud från första till sista sekund.
Metalcore-genrens okrönta drottning
Metalcore är alltjämt en viktig inkörsport till hårdrocken. Genrens okrönta drottning Poppy har i flera års tid gett en röst till unga i utanförskap. Kommande skivan ”Negative spaces” ser ut att bli 29-åriga Moriah Rose Pereiras tyngsta hittills. Senaste singeln ”They’re all around us” är laddad med brutala breakdowns, rasande gitarrer och ångestfyllda avgrundskrik. Som skräddarsytt för trasiga själar.
Årets viktigaste turné
Om du bryr dig det minsta om hårdrockens tillväxt bör du säkra en biljett till den kommande turnén ”The rising four”, där de unga svenska metalbanden Sarcator, Eradikated, Eternal Evil och Bloodstain går samman för en helkväll i thrashens tecken. Jag har sett samtliga live och garanterar att de håller oförskämt hög klass. 26 oktober är det premiär i Norrköping. Sedan besöker turnén ytterligare nio städer.
Unga kvinnor som utmanar
Var och varannan dag upptäcker jag unga band med kvinnliga musiker som ger mig framtidstro. Pest Control, Doubt och Firewalker är några av de just nu mest spännande namnen inom hardcorescenen. För den som föredrar alternativ metal rekommenderas ALT BLK ERA, som drivs av systrarna Nyrobi och Chaya Beckett-Messam. Tillsammans sätter de träffsäkert ord på ämnen som rasism, identitetssökande och utanförskap.
LYSSNA PÅ SOFIAS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik