Within Temptation är sympatiska som få
Uppdaterad 01.47 | Publicerad 00.27
KONSERT Ute är det blött och mörkt. Inne på Annexet möts publiken av värme och en sångerska som det strålar om.
Within Temptation lämnar få oberörda.
Within Temptation
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: Känns fullsatt, så borde röra sig om runt 3000 personer. Längd: 95 minuter. Bäst: Extranumren ”Our solemn hour”, ”All I need”, ”Paradise (what about us?)” och ”Mother Earth” är storslagna – och svårslagna. Sämst: Tarja Turunen-balladen ”I am immortal”, som gästas av Turunen själv, är oklanderligt utförd men blir ett betongblock i sammanhanget.
På sätt och vis ramar låten ”Stand my ground” in Within Tempations karriär. Sextetten från Nederländerna, som under 90-talets andra hälft lade grunden till symfonisk metal tillsammans med bland andra Nightwish, har genom både sin musik och sina scenframträdanden lyft fram vikten av att stå upp för sina åsikter och principer. Sångerskan Sharon den Adel har regelbundet tagit ställning i frågor som immigration, abort och jämställdhet.
Det har inte alltid fallit väl ut. När bandet för drygt två månader sedan stöttade Pride i ett Instagram-inlägg förlorade de runt 20 000 följare som tydligen förfärades av budskapet om fri kärlek och tolerans.
På fjolårets ”Bleed out” – en ny formtopp enligt mig – gör bandet bland annat nedslag i kriget i Ukraina, förtryck och kvinnors rättigheter. Många kängor riktas mot Ryssland och Vladimir Putin.
Och det är just denna principfasta sida som publiken omedelbart möter på Annexet.
Bandet öppnar med ”We go to war”, en uppmaning om att slåss för det man tror på. Bakom den Adel visas dystopiska bilder på förfallna byggnader, barn i misär och modfällda soldater. På vardera sida av scenen projiceras ett gigantiskt fönster, utanför brinner omvärlden. Jag behöver väl knappast nämna att numret är tänkt att spegla samtiden.
Efterföljande ”Bleed out”, ett djentdoppat metalcore-nummer som kryddas av flera blytunga breakdowns, handlar om mordet på Masha Amini i Iran för två år sedan. den Adel tar sig an låten med en övertygelse och intensitet som gör mig knäsvag. Efteråt är jublet öronbedövande.
Många brandtal, upplysningar och uppmaningar väntar. Med den Adels rakt igenom sympatiska framtoning och varma scennärvaro känns det aldrig krystat eller påklistrat, mest varmt och inbjudande.
”This is a song about feminine freedom, about owning your own sexuality”, säger sångerskan efter “Ritual”. Kvinnorna i publikhavet jublar och applåderar. Det är sällan sådana ord yttras i metalsammanhang.
Att den Adel ser sitt artistskap som en möjlighet att rikta strålkastarljuset mot orättvisor och frågor hon brinner för blir som mest påtagligt i ”A fools parade”, en låt om Rysslands pågående invasion i Ukraina. Låten har bandet skrivit tillsammans med den ukrainske musikern Alex Yarmak som dyker upp på scenen i kväll.
Med ens står sångerskan på barrikaderna. Mikrofonen förvandlas till en megafon: ”Your crusade is just a fool's parade”. Bakom bandet visas en qr-kod som man kan scanna för att donera pengar till det Ukrainska folket. Jag har aldrig sett något liknande på en konsert.
den Adel & co fortsätter att hålla publiken stadigt i handen, genom flera uppskattade duetter med operaesset Tarja Turunen (ex-Nightwish) och in i extranumren. Däribland en ändlöst vacker tappning av ”Paradise (what about us?)”, den enda behållningen på albumet ”Hydra” där bandet spädde ut sitt sound med poppig arenarock och ett förvirrande Xzibit-samarbete.
”Mother earth” är en omtumlande och oemotståndlig final tillika tidskapsel som för publiken tillbaka till millennieskiftet. Själv transporteras jag till mitt flickrum i Värmland, när jag slets mellan barndomen och den stundande tonårstiden. När textrader som “You don't have to fear / A new beginning always starts at the end / Until the end of time / She goes her own way” blev en ledstjärna, den Adels röst en krycka.
I kväll tar Within Temptation låten till svindlande höjder. När som helst kommer taket att lyfta.