Motorhomes är begåvade - men lite för trista
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-05-19
Motorhomes
Plats: Lundakarnevalen, Lund. Publik: Några tusen. Längd: 45 minuter. Bäst: "The man", i särklass. Sämst: Den där fåniga namnlösa USA-låten. Fråga: Varför sjunger de "the modern age" på skiva och "the USA" live?
I England har de Coldplay och Travis, i Sverige har vi Eskobar och Motorhomes.
En sorts band som förmodligen lyssnat mycket på Beatles, Smiths och Blur, och lite för mycket på Radioheads "The Bends", men saknar de gruppernas artistiska visioner och i stället främst går in för att bli spelade i radio.
Motorhomes är, i likhet med flera av ovan nämnda kollegor, snälla killar i jeans och t-shirts som kan spela sina instrument, skriver habila poplåtar med vissa episka ambitioner och sjunger med ljus, vemodig röst om kärlek.
Visserligen vågar Jönköpingspojkarna gasa på lite mer live än på platta, och visst är "The man" riktigt bra och sånt som "Into the night" eller "I wanna make you sing" helt OK.
Men precis som övriga jag räknade upp i första meningen är Motorhomes knappast mellansnackens eller den passionerade scennärvarons band. Och då de inte har något sånt att kompensera sina drönigare nummer med blir intrycket ändå ungefär detsamma som på skiva.
Begåvat men energifattigt, alltså. Således lite tråkigt.
Håkan Steen