Kompakt svärta, Edwards
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-02-26
Woven Hand
MALMÖ
Norsk black metal kan springa hem till mamma och snyta sig. Den kompakta svärta som David Eugene Edwards och hans tre bandkollegor i Woven Hand förmedlar saknar motstycke.
De förvridna psalmerna påminner om Nick Caves mest skräckinjagande stunder - det vill säga om The Bad Seeds valt att spela in "Murder ballads" inuti en övergiven slottsruin i Transsylvanien - eller om ett upppumpat Tindersticks som befinner sig två rosslingar ifrån döden.
Anslaget skiljer sig inte speciellt mycket från 16 Horsepowers, gruppen som David Eugene Edwards vanligtvis leder när han inte koncentrerar sig på soloprojektet Woven Hand.
Bråddjupt allvar
Det handlar i grund och botten om en oroande och becksvart blandning av amerikansk folkmusik från stenkakornas tid och gotisk rockmusik med samma bråddjupa allvar som Joy Division.
Svårlyssnade
Men med Woven Hand känns det som att Edwards kan få utlopp för ett ännu extremare mörker.
Låtarna "Story and pictures", "Cripplegate" och "Arrowhead" är till exempel mer svårlyssnade och fragmentariska än 16 Horsepowers material, men det gör dem också mer hypnotiska och suggestiva.
Speciellt live. Mikrofonen förvränger som vanligt David Eugene Edwards röst. Sången låter stundtals som att den kommer från en gammal och trasig radioapparat. Eller ännu hellre: som en bergspredikan från hög höjd.
Otäckt bra.
Woven Hand
Markus Larsson