Ny musik med en gammal själ
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-24
Amanda Jenssen –
Happyland
Happyland (pop) <plus3 />
Amanda Jenssen vill inte förknippas med ”Idol”.
Varenda gång ämnet tas upp i en tidningsintervju kan man nästan se hur hon skruvar på sig mellan raderna.
Men hon får nog vänja sig. Karriären bär barnprogrammets namn som en tatuering. Och en operation skulle bara lämna kvar ett fult ärr.
Dessutom finns det inget nedvärderande med Jenssens medverkan längre. Hon är ett sällsynt undantag som lyckats undvika ”Idol”-förbannelsen. De flesta som annars silas fram genom artistfabrikens filter tonar bort så fort finalens eftertexter rullat färdigt. Eller så spelar de in så pissiga skivor att musiken stinker som nattklubbarnas herrtoaletter klockan fem på morgonen.
Vi pratar trots allt om en jury som kastar ur sig floskler som ” Madonna hade inte haft en chans i år”. Och tv-tittare som röstar fram vandrande deodoranter som senare får spela babyhunk i musikalen ”High school musical” ( Kevin Borg).
Ur det perspektivet är Amanda Jenssen ett fenomen. Hon var inte bara för bra, personlig och originell för att vinna ”Idol”. Nu har hon dessutom släppt två skivor med ett bitvis utmärkt låtmaterial.
Att en före detta ”Idol” skulle klara av det kändes länge lika troligt som att Jay-Z skulle göra en hiphopduett tillsammans med en dalahäst från Leksand.
På ”Happyland” fortsätter Amanda Jenssen att göra dramatisk och effektfull ”Aristocats”-pop som hämtar inspiration från Tracks-listan, jazz, blues och soul. I hennes inspelningsstudio verkar en stenkaka av Ella Fitzgerald och mässingblås från New Orleans vara lika viktiga som bloggosfärens senaste hype.
Det är ny musik med en gammal själ. Krocken mellan nu och 1946 för tankarna till Christina Aguileras fenomenala dubbelalbum ”Back to basics”. Med den skillnaden att Jenssen har producenten och låtskrivaren Pär Wiksten från The Wannadies vid sin sida, och inte Linda Perry.
Soundet passar Jenssen perfekt. I hennes röst får både en obstinat tonåring och en försupen jazzdrottning som rökt och druckit tills hon somnat med huvudet på bardisken plats. Med fler låtar som ”The end” och ”Happyland” och den glimrande soulballaden ”I choose you” hade Amanda Jenssen haft en fullträff på meritlistan.
Men hon fortsätter envist att bygga en karriär som definitivt kommer att vara längre än en tonartshöjning av Marie Picasso.