Lager på lager av sväng

"Stomp" är tillbaka. En del nytt, men samma oförglömliga sätt att göra dansande rytmer av vardagsprylar. Inget prat. Inga instrument. Ingen musik. Bara lager på lager av sväng.

Den som ser "Stomp" för första gången häpnar och ler lyckligt. Den som återkommer vet vad som väntar, men sugs med i den fantasifulla lekande uppvisningen av hur man gör smittande rytmer med vad som helst. Sopkvastar. Tidningar. Sand. Diskbänkar. Med disk och vatten i.

Roligt är det också.

En skicklig show

"Stomp" är en skicklig show som växlar från fingerknäpp och tassande tändsticksaskar till dånande kakofoni på soptunnor och grytlock. Det blir aldrig tråkigt, även om stunder på slutet närmar sig monoton migrän. Ett fint samspel med publikens klapp.

Rytmerna är poängen. Artisterna i föreställningen är utbytbara. Färgstarka, men ändå ansiktslösa. Just nu, i en lång rad föreställningar i Stockholm, är de fem killar och tre tjejer, men "Stomp" bygger inte på kön. Alla har likadana uppgifter.

Och i dessa dagar, när var man vill bli kändis och profil i dokusåpor, är det väl intressant med en succé som bygger på helheten. Där artisterna visserligen är framgångsrika. Men helt anonyma doldisar.

Rytmerna bestämmer. Rytmen kommer att ta dig.

Stomp

Jens Peterson