City High - en blek kopia av Fugees

City High

Plats: Berns, Stockholm. Publik: Ungefär 300. Längd: Runt en timme. Bäst: "Why" och "What would you do". Sämst: "Caramel" är inget vidare. Fråga: Lyser inte sångerskan Claudette Ortiz rätt svagt för att vara en blivande storstjärna?

Coca-Cola har en. Pepsi har en.Yoggi likaså.

Och nu har även Fugees fått en.

En light-version.

I Fugees fall heter den mer kalorisnåla varianten City High.

Trion från New Jersey är signerad, paketerad och levererad som en sorts uppföljare till den supergrupp som erövrade världen genom mästerverken "Fu-gee-la" och "Ready or not".

Men än så länge är City High bara en blek kopia.

Det blir nästan pinsamt tydligt när de framför Fugees paradcover av Roberta Flacks "Killing me softly" - City High kommer inte i närheten av Pras, Wyclef Jeans och Lauryn Hills laddade blandning av gammalt och nytt, hiphop och soul, reggae och pop.

Där och då framstår de mest som ett hyfsat coverband på jakt efter egen identitet och ett eget uttryck, något som också präglar spelningen i stort.

Det finns potential. I låtar som "Why", hiten "What would you do" och i versionen av Bill Withers "Lean on me" - där City High tillsammans med sitt femmannaband leker sig fram med jazzigt lynne och avslutar i ett lyckligt gospelrus - går det att ana ett frö som kanske, kanske kan mogna och växa sig starkare än det är i dag.

Men jag skulle inte satsa mina pengar på att City High blir ett stort och inflytelserikt namn i framtiden.

Markus Larsson