Ronnie James lika pigg som någonsin

Dio

Konsert på Chalmers i Göteborg.

helskärm

GÖTEBORG. Snacka om att förstöra en annars lysande metalshow. Redan efter fjärde numret går Ronnie James Dio, basisten Jimmy Bain och gitarristen Doug Aldrich av scenen och lämnar gamle AC/DC-takthållaren Simon Wright ensam att sköta underhållningen i ett trumsolo som är segare än Dumlekola.

Och bara fyra låtar senare är det Aldrich som får visa vad han går för.

Nu hör till saken att jag avskyr instrumentala uppvisningsnummer värre en pesten.

Stinker fortfarande

Okej att det en gång var kutym inom hårdrocksvärlden att ha sådana inslag i livesetet, men företeelsen stank redan på 80-talet, och känns knappast roligare år 2002.

Annars bjöd Dio på en rockkonsert som heter duga.

Men det kommer väl knappast som någon överraskning - vid 53 års ålder är frontmannen Ronnie James lika pigg som någonsin och har en rejäl låtkatalog att välja ur.

Mikkey Dee hoppar in

Gamla hits som "Egypt (the chains are on)" och "Don"t talk to strangers" blandas med Sabbath-örhängen som "Mob rules" och färskare material.

Men allra bäst blir det i första extranumret när hemmasonen Mikkey Dee hoppar in bakom trummorna och skruvar upp "Neon knights" så det står härliga till.

Då är det nästan att man förlåter Dio för att de inte körde "Last in line" eller "We rock".

De hade definitivt gjort sig bättre än solouppvisningarna.

Mattias Kling