Volbeats sångare om kampen för att få rösten tillbaka
”Mot slutet kunde jag inte ens prata”
Publicerad 2021-12-06
Polypen tog frontmannens röst.
Nu är Volbeat tillbaka efter en skakig tid.
– Mot slutet kunde jag inte ens prata, säger sångaren Michael Poulsen.
De senaste två åren har varit svåra på många sätt och vis. För musiker försvann viktiga turnéinkomster när gränserna och kulturlivet stängdes ner. Michael Poulsen, Volbeats grundare och frontman, har stått inför ytterligare en utmaning under pandemin: att få rösten tillbaka.
– Jag hade en polyp (onormal vävnadstillväxt, reds. anm.) på höger sida av stämbanden, som gjorde att jag blev trött av att bara prata och andas. Mot slutet kunde jag inte ens prata. Men till slut fick jag operera bort den, och det gick bra.
Det låter tufft. Var du någonsin nervös med tanke på att du livnär dig som sångare?
– Nä, jag var inte riktigt nervös. Eller jo… Kanske lite.
Efter operationen följde ett strikt rehabprogram under ledning av en professionell röstcoach. Poulsen berättar att det var som att börja om från början med sången, men att hans röst sakta men säkert växte sig starkare.
Tidigare i höstas fick han chansen att testköra pipan på den korta turnévändan ”Wait a minute…let’s tour” i USA.
– Det var fantastiskt att träffa fansen igen. Visst var vi lite ringrostiga, men vi kom in i rutinerna ett par shower in.
Och hur kändes rösten?
– Okej, men inte 100 procent. Men jag känner mig hoppfull. När vi väl kan börja turnera ordentligt igen och jag får sjunga varje dag så kommer rösten att till slut återgå till det normala.
Kreativ i lockdown
Bortsett från röstproblemen beskriver Poulsen sin tid i lockdown hemma i Danmark som en lustfylld tid. Inspirationen fullkomligen flödade när det inte fanns något annat att göra
I förra veckan släpptes slutresultatet från Poulsens kreativa hemmakarantän, ”Servant of the mind”, som blir bandets åttonde album.
Vad syftar albumtiteln på?
– Från att vi vaknar till att vi går och lägger oss så styr vår hjärna oss. Ställena som ens tankar tar en kan vara väsensskilda från verkligheten. De kan ta dig till riktigt mörka platser, men också vackra.
Har du något konkret exempel?
– Hm. Nämen att vårt tankesätt kan göra saker värre än vad de i själva verket är. Vårt psyke kan lura oss. Det händer mig ofta.
Om du skulle göra som mannen på omslaget, alltså titta in i din hjärna, vad skulle du se eller vilja titta närmare på?
– Oh man! Låt oss inte gå dit. Om jag börjar med att analysera det kommer jag aldrig att kunna sluta. Men jag har lämnat några ledtrådar i låttexterna. Jag ville skapa ett album som var lite obekvämt och konstigt.
Hemsöktes i nya huset
Med undantag från glättiga rock’n’roll-dängan ”Wait a minute my girl” har Poulsen grottat ner sig i mytologi, det ockulta och mörka kapitel ur historien, som den första häxprocessen i Sverige vilket gestaltas i låten ”Lasse’s Birgitta”. ”Shotgun blues” är också en av flera låtar där Poulsen delar med sig av sina erfarenheter av det övernaturliga.
– Varje gång när vi har flyttat in i ett nytt hus så har det hänt märkliga grejer, som konstiga ljud på nätterna. När vi flyttade in i vårt nya hus så var det likadant. Min fästmö blev lite rädd, så vi ringde ett medium som kom dit och rensade bort andarna från huset.
Poulsen berättar att samma medium förklarade händelserna med att döda människor har följt med honom sedan tonåren, vilket inte kom som någon chock.
– Ända sedan jag var barn så har jag upplevt saker som jag inte riktigt kan förklara. Men det var ju inte som att jag kunde berätta för mina vänner att jag såg och hörde saker som de inte gjorde. De skulle ha tyckt att jag var knäpp.
Var du någonsin rädd eller nervös över det du upplevde?
– När jag var ung så var jag det. Då är man ju väldigt skör. Det var läskigt att uppleva sånt som man inte förstod. Det som till slut hjälpte mig var att bli spirituell och försöka förstå. Nu på äldre dar’ har jag förstått det är tappade själar som inte kan komma till ro, vars ande inte är redo att gå över till den andra sidan.
– De här pusselbitarna som jag har börjat strössla, om mina upplevelser med det andliga, är nog något som jag kommer att vilja fortsätta med på nästa skiva. Jag har många idéer.
Du tänker redan på nästa album?
– Ja, men visst. Jag är alltid inspirerad, men vi får se hur det faktiskt blir.
Michael Poulsen om…
… singeln ”Becoming” som bandet dedikerade till den svenska dödsmetall-ikonen L-G Petrov som dog tidigare i år.
– Man kan helt klart höra lite Entombed i den låten. Jag har många härliga minnen med L-G. De flesta är för personliga för att berätta för utomstående, men jag kommer genast att tänka på de Sverigespelningar där han gästade oss för att sjunga med i ”Evelyn”. Han var så nervös inför varje gång han skulle uppträda, nervositeten gjorde att texterna bara försvann när han stod på scenen. Han lät alltid så rolig när han hittade på en massa nonsens. Varje gång lovade han att han skulle komma ihåg texten, men det gjorde han aldrig (skratt). Men han lät alltid bra.