Volbeat är intressanta igen

Sofia Bergström

helskärm

ALBUM På ”Servant of the mind” tar Volbeat omtag och omfamnar det ondskefulla och tunga. Förnyelsen för det danska metalbandet framåt.

Volbeat
Servant of the mind
Universal

helskärm

METAL För 16 år sedan svepte Volbeat in som en frisk fläkt genom metalscenen med debutskivan ”The Strength / The Sound / The Songs”. Blandningen av rockabilly, blues och thrash kändes uppiggande unik och den danska akten blev snabbt ett folkligt arenaband.

Men de senaste åren har dippar i diskografin lett till att bandet känts betydligt mer spännande på scen än på skiva.

”Servant of the mind” ändrar till viss del det.

Michael Poulsen, bandets frontman och huvudsaklige låtskrivare, har på förhand beskrivit bandets åttonde skiva som deras hårdaste hittills. Det är en utomordentligt urvattnad PR-klyscha, men likväl stämmer den. 

Poulsen har i större utsträckning än tidigare influerats av akter som Bolt Thrower och Entombed, som var ledstjärnorna när han verkade i dödsmetall-bandet Dominus på 90-talet. Särskilt i låtar som ”The sacred stones”, ”Say no more” och ”Becoming”, som också bär spår av bland annat Slayer, tidiga Metallica och Kreator.

Kvartettens rockabilly har dessutom paketerats om från glättig till något mer ondskefullt. ”Psychobilly” är en träffande beskrivning. För om du undrar hur det skulle låta om Elvis hade varit en depraverad seriemördare som sökt fristad hos familjen Addams efter en flykt från rättspsyk behöver du inte leta längre än till ”The devil rages on”, ”Step into light” eller ”Lasse’s Birgitta”. I låtarna är det som om något lömskt frambesvärjs genom Poulsens och Rob Caggianos gitarrer. Effekten är lika snygg som stämningsfull.

Även textinnehållet lutar åt det mörkare hållet.

”Lasse’s Birgitta” berättar om den första häxprocessen i Sverige, medan ”The devil rages on” utforskar hur det skulle kunna te sig om djävulen antog mänsklig form. Och i ”Shotgun blues” sjunger Poulsen om sina möten med det övernaturliga:

”Living in darkness, became a burden in daylight/Carrying the souls of the dead and feeding them with life/Stop wearing me out.”

Volbeat hade kunnat fortsätta trampa där de står, men uppfriskande förnyelse för bandet en bit framåt.

Rock ’n’ roll-poppiga ”Wait a minute my girl” och Stine Bramsen-duetten ”Dagen før” har vi dock hört förut i flera olika skepnader och blir varsin bromskloss.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik