Snällt och funktionellt

De är långt ifrån ensamma, The Teenage Idols.

Många band har lockats av spänningarna i de dunkla fält där Howlin" Wolfs tre älskade ackord och tolv dyrkade takter frontalkrockar med Suicides barnförbjudna monotoni. Ännu fler har aldrig kunnat motså frestelsen i att försöka övertala Elvis Presley att ingå äktenskap med både punk och funk.

För att inte tala om alla de källarcombos som håller Iggy Pop, Jon Spencer och Lux Interior som Fadern, Sonen och Den helige ande.

Köper hela paketet

Och visst finns det ett helt gäng av dessa grupper som snott ihop mer odödliga låtar än dem som finns på den här Stockholmskvartettens hittills enda album.

Men ställ Teenage Idols på en scen, ge mig sångaren Halvard och hans högrött svettdrypande hängivenhet inför uppgiften att underhålla varenda jävel, ge mig gitarristen Germans sönderältade men inbitna bluesböjar, ge mig låtar som heter "Beat generator" och "Soul punk", ge mig rentav även den helt nya "Kicking it back" och ge mig alltihop på lika generös volym som den från Emmabodafestivalens stora scen på Rasslebygdsängen och jag köper hela paketet, utan bytesrätt.

Funktionell musik

Teenage Idols är knappast någon uppenbarelse, bluespunk"n"roll som vi känner den och ibland kanske väl snällt på ett lite svenskt vis. Men det är väldigt funktionell musik på en frisläppt festival som denna, och inte minsta tvivel råder om att Teenage Idols älskar varje sekund av sin föredömligt korta stund på scenen.

Det räcker rätt långt.

The Teenage Idols

Håkan Steen