En unik konsert som fler borde få chansen att se
Publicerad 2024-09-07 08.50
KONSERT ”Så som himlen ser ut en tisdag över skolans
kommunala korridorer...”
Så börjar den.
Och det kan vara det starkaste som Lars Winnerbäck har gjort på en scen.
Lars Winnerbäck
Plats: Flygeln, Norrköping. Publik: 1 500 (utsålt). Längd: 2 timmar och 55 minuter. Bäst: ”Söndermarken” är så bra att det blir en ”jag var där”-version. Sämst: Att stora artister inte gör fler konserter på mindre ställen.
NORRKÖPING. ”I kväll ska vi spela jävligt, jävligt länge.”
Sommaren för Lars Winnerbäck slutade inte på Zinkensdamm i Stockholm i år. I stället sätter han punkt med två konserter i Norrköping i en, för honom, ovanligt liten lokal. Med tanke på var han brukar uppträda är det två klubbspelningar.
Lars säger inte bara att de ska spela jävligt länge. Han frågar också om det finns några från Moderata Ungdomsförbundet på plats. Anledningen att Winnerbäck inte gör två specialkonserter på hemmaplan i Linköping beror på kulturdebatten som ett tag flammade upp i Östergötlands ”andra stad”. Den där bland annat MUF kallade kultur med offentligt stöd för skatteslöseri och beskrev Winnerbäck som ”önskvärd kultur”.
Lars svarade i Corren genom att skriva: ”Jag hade inte varit där jag är i dag utan den kommunala musikskolan.” Sommarens två sista spelningar blir en fortsättning på debatten. Det är ett sätt för honom att visa potentialen med mindre, ofta skattefinansierade konsertlokaler och vad som försvinner om allihop till slut ersätts av enstaka och vräkiga sportarenor.
Efter MUF-frågan gör han en liten konstpaus och säger:
”Alla är välkomna”.
Han skulle ha varit en annan, och mindre, artist annars.
Det är en ynnest att få se Lars Winnerbäck i en liten och kvav konserthall. Laddningen blir automatiskt större och tätare än när han spelar på, säg, en hockeyarena eller på något stort torg någonstans.
Det märks också hur mycket han själv och resten av bandet tycker om uppgiften, att de är i sitt rätta element och på sin rätta plats, nära och i omedelbar kontakt med publiken. De står inte och dånar inför en mer anonym och svårgreppbar folkmassa. Jag har aldrig tidigare sett någon av dem ha ett lika lugnt och avslappnat självförtroende tidigare.
När någon lovar att spela ”jävligt länge” blir konsekvensen ofta att delar av konserten blir, tja, mer lång än explosiv och kärnfull, att låtarna mest staplas på varandra än säger något särskilt. Vilket blir den enda och, i sammanhanget, nästan försumbara invändningen mot den första spelningen på Flygeln.
Är det för långt? Ja. Spelar det någon roll? Egentligen inte.
För höjdpunkterna nomineras direkt till Winnerbäcks Hall Of Fame. Han har kanske aldrig varit lika trygg i sig själv och på scen. Musiken och texterna, det gråa och brådmogna grubblandet över livet och åldrandet och minnena och samhället, passar honom bättre i dag än för tjugofem, tjugo eller femton år sedan. Allt har, på något underligt sätt, kommit i kapp honom. Med tanke på omvärlden känns också hans snälla och hoppfulla värme radikal 2024. Det skadar inte heller att Winnerbäck sedan en tid har sitt kanske bästa band någonsin bakom sig.
Det är så här somrarna med Winnerbäck ska sluta, med de här versionerna av ”Själ och hjärta” och ”En tätort på en slätt”, ”Elden” och ”Granit och morän”, ”Hugger i sten” och ”Elegi”, ”Om du lämnade mig nu” och ”Kom ihåg mig” och ”Tror jag hittar hem”.
Jag tvivlar på att de har låtit bättre någon annanstans i år. Och ingen av dem kommer i sin tur i närheten av finalen, avslutningen och slutstationen, låten som alla väntar på, som alla vet kommer, som allt byggs upp mot, där allsången tappar bort sig av ren lycka:
”Söndermarken”.
Jag tror faktiskt inte att den går att slå. Den långa ”Thunder road”-versionen av låten kom till slut hem i Norrköping. Det händer nåt där som inte går att visa i repris. Nåt går sönder utan att det gör ont.
Misstanken att allting är en uppvärmning inför kväll två i dag lämnar aldrig konserten, på ett bra sätt. Och om kväll två tar vid där ”Söndermarken” slutade kommer inte publiken att vilja lämna eller hitta ut ur lokalen.
Det är helt i sin ordning att vara avundsjuk på alla som får vara där.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik