En dålig kväll för indierockens stora hopp

han är lite berusad

GÖTEBORG

Efter några fantastiska Sverige-spelningar i fjol och ett enormt album, "Lifted or The story is in the soil, keep your ear to the ground" i år, är det en potentiell klassiker jag siktat in mig på från Conor Oberst, den trulige unge man från Omaha som är Bright Eyes.

Men indierockens stora hopp har inte sin bästa kväll.

Oberst är helt enkelt lite full.

Rätt många av de musiker från förbanden Azure Ray och The Good Life som utgör hans väl tilltagna kompgrupp har också hunnit få i sig en del.

Ett smärre fruktkrig rasar på scenen, Oberst klunkar rödvin, döper om låtar, hukar under sin långa lugg och tar väldigt god tid på sig för att stämma gitarren.

Det är rätt hafsigt och över på bara en knapp timme och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte var en smula besviken.

Men. När Oberst väl kommer in i en låt, när han väl vill, är det ofta grymt bra.

Som ensam med elgitarr i mörka "June on the west coast" eller när allt brakar loss i dylanskt febriga "Let"s not shit ourselves (To love and to be loved)".

Så de stora kvällarna finns säkert i det här bandet, det är nog mest en fråga om humör.

Ni som tänkt se Bright Eyes i Stockholm, Linköping eller Malmö ska således inte sälja era biljetter.

Var bara beredda på att lite vad som helst kan hända.

Bright Eyes

Håkan Steen