Sigur Rós ger inga ledtrådar - bara musik

helskärm

MALMÖ. Oavsett vad viss musik är tänkt att betyda är alltid det enda viktiga vad den betyder för den som lyssnar.

Ni vet hur det är. Ni lyssnade och lärde er älska en låt, trodde ni visste vad den handlade om, läste slutligen texten och insåg att den faktiskt var om något helt annat.

Och så föll en illusion ihop, ni kunde inte längre höra låten som den en gång lät.

Månar om lyssnaren

Isländska Sigur Rós månar om sina lyssnare. Senaste albumet heter "()", låtarna på skivan heter ingenting och sångaren Jon Thor Birgisson sjunger på ett påhittat språk, allt för att inget ska komma i vägen för den personliga tolkningen av deras långa låtar.

På scen tar de det hela ännu längre. Gitarr, bas, trummor, keyboards, inlånad stråkkvartett och projicerade filmer på leende barn och kraftledningar.

Enkla plockande pianotoner möter mullret från en elektrisk gitarr spelad med stråke.

Intensitet som stiger och sjunker, Birgissons röst ljus, jämrande och svävande. Viskningar och tordönsmuller.

Överväldigande

Få ledtrådar, bara musik.

I långa stunder är det alldeles överväldigande, och säkert ännu starkare i en konsertsal än som här, på en knökfylld klubb.

Men be mig inte att droppa referenser eller beskriva bilderna jag får i skallen, för just i kväll får det mig att känna mig som en förrädare.

Sigur Rós

Håkan Steen