Singelhitsen är bäst igen, Destiny´s Child

Destiny´s Child gör en bättre show än i Göteborg i söndags.

Men det beror mest på publikens respons.

Balladerna tar nu som då udden av helhetsintrycket.

Kelly Rowland berättar för publiken att Stockholm känns som deras andra hem.

Och innan Beyoncé Knowles framför solonumret "Work it out" säger Kelly att de som kommit till Globen är de första som får höra den Tina Turner-funkiga låten från kommande "Austin Powers"-filmen.

Det sa hon även i Göteborg i söndags.

Destiny´s Child måste ha många hem och många exklusiva premiärer på sitt samvete vid det här laget.

Showen bygger ju knappast på spontanitet, vågade improvisationer och ändrade låtlistor.

Tvärtom är varje eldflamma och danssteg strikt inrepeterat. Om något faller utanför ramen får väl en och annan ljustekniker spel.

Det balladspäckade mittenpartiet är därför fortfarande konsertens segaste moment.

Kelly - Destiny´s Childs tuffaste medlem - ser exempelvis rätt obekväm ut i rollen som en ung Whitney Houston, medan Michelles nummer hade passat bättre i Pingstkyrkan.

Gruppen saknar helt enkelt den känslomässiga styrka och det nödvändiga djup som krävs för att balladerna och gospeldelen ska fungera, även om Beyoncé Knowles version av "Dangerously in love" är en rysare.

Men när Destiny´s Child koncentrerar sig på sina största singelhits börjar det knaka i arenans fogar.

"Bug a boo", "Jumpin jumpin" och enorma "Bootylicious" behöver inga pyrotekniska tricks för att varenda bänkrad ska ställa sig upp och veva på armarna - popsoul-explosionernas melodier, refränger och energi klarar sig gott på egen hand.

Detsamma gäller för "Survivor".

I ett halvfullt Scandinavium kom den inte till sin fulla rätt, men inför ett nästan fullproppat Globen blir superhiten ett av de starkaste ögonblicken.

Och när ballongerna och konfettin till sist fyller luften i avslutande "Happy face" stjäl den entusiastiska publiken showen.

Destiny´s child Plats: Globen. Publik: 13 000. Längd: 83 minuter. Bäst: "Bootylicious", "Jumpin jumpin" och "Survivor". Sämst: Balladpartiet. Fråga: Kan bänkraden med Jerry Williams, Jonas Gardell, Robert Wells, Lena Ph, Carola och sonen Amadeus vara årets kändistätaste?

Markus Larsson