Väldigt vackert, Helen

helskärm

Måste erkänna att jag var lite skeptisk till Helen Sjöholms visprojekt.

Är ingen Duvemåla-fan och tycker att det ibland är lite Céline Dion-varning på henne; rösten kan utstråla lite för mycket perfektionistisk kyla.

Oj, så fel jag hade.

Visorna är allt från naturlyrik till sorgsna kärleksballader. Den typ av melodier de flesta svenskar har hört, utan att kanske direkt kunna säga titeln.

Pianisten Martin Östergrens och gitarristen Georg Wadenius på en gång både sparsmakat avskalade och dramatiska arrangemang och produktion och Helens röst, mer innerlig än någonsin, gör cd:n till en njutning.

Lite vemodigt

Under två timmars resa till Örebro fylls bilkupén av så sanslöst vacker musik att jag knappt har hört maken tidigare. Fem plus!

Riktigt så omtumlande blir det inte live, när hon nu gör en kort turné med cd:ns musiker, minus Benny Andersson.

Några gånger halkar hon in i det där musikalteatraliska sättet att sjunga.

Men som helhet är det väldigt vackert, på ett lite vemodigt sätt. Visorna har flera hundra år på nacken. Helens tolkningar lär också leva länge.

Helen Sjöholm Parkteatern, Örebro

Jan-Olov Andersson