Sånger som gör stan snäll, mjuk och glad

Di Leva förför på Storsjöyran

ÖSTERSUND

- Jag tänker inte dö förrän jag är klar med paradiset på jorden, klargör själens krigare.

Well, han kommer en bra bit på väg när han förför Östersund med en innerlig liten hitparad.

Med det inte sagt att jag tycker att Di Leva kan dö nu.

Bara att han de facto lyckas göra Östersund till en lite mjukare, lite gladare och lite snällare plats.

Man kan bara beklaga att inte fler städer får samma behandling.

Livsbejakande och varmt

Det här är nämligen den väne gästrikens enda framträdande i Sverige i sommar och bara att se honom kliva in på scenen, i sin hittills vackraste klänning, är att bli påmind om vilket tomrum han lämnar efter sig när han tar paus.

Efter ett par sånger är jag av den bestämda åsikten att ett visst antal Di Leva-spelningar per sommar bör garanteras i själva grundlagen.

Vi klarar oss inte utan den värme, den skönhet och de sinnrika, livsbejakande stämningar den här mannen förmedlar.

De stämningarna blir för övrigt aldrig så påträngande som när han gör som i Östersund och framför sångerna enkom med akustisk gitarr, tidvis stödd av en försiktig synt.

Kraften i många Di Leva-nummer accentueras helt enkelt när allt utanpåverk, all kosmetika, skalas av.

Slarvar med gitarren

Helt i enlighet med den tesen låter "Everyone is Jesus" bättre än någonsin den här kvällen, trots att vår vän bitvis slarvar mer än lovligt med gitarren.

Det enda jag kan klaga på är att han inte spelar "Vi har bara varandra". Att se hela landsortstorg förlora sig i den sången hör till de essentiella sommarupplevelserna i Sverige (och jag hör genom hotellfönstret att han senare gör refrängen under ett gästspel med Ewert Ljusberg (!) men det är ju inte samma sak).

Men vi får vänta till nästa sommar.

För då ska ju Di Leva ut på stor turné.

Det är det lag på då.

Di Leva

Per Bjurman