Wells är en rockstjärna

I alla fall så mycket en klassisk pianist kan bli

GÖTEBORG

En fantastisk sommarkväll. 37 000 i publiken.

Rhapsody in rock på Ullevi blev en folkfest. Succé för Robert Wells fyratimmarspaket.

Han är en duktig musiker. Och duktig på att pusha och putsa varumärket Robert Wells.

Det är inte lätt att vara pianist.

Inte om man ska vara huvudperson. Du sitter där bakom din flygel eller orgel eller synth och har svårt att få publikkontakt. Jerry Lee Lewis löser det genom att hoppa omkring och sparka basgångar med foten. Elton John har klätt ut sig i skrattretande glasögon, meterhöga platåskor och tokiga hattar.

Allt för att synas.

Glittrar på scenen

Robert Wells drar på sig en keyboard runt halsen. Han bär den som en gitarr. Då kan han stå vänd mot publiken och sjunga mot publiken. Då kan han stå på en plattform ovanför alla andra och mala riffet till Rolling Stones "Satisfaction" inför 37 000 fans på Ullevi. I fotlång glitterrock.

Då syns han.

Mycket mer rockstjärna än så kan man inte bli om man är en trevlig klassisk pianist med gedigen musikalisk utbildning.

Robert Wells är duktig på att vårda varumärket Robert Wells.

Hela föreställningen, samma som vid premiären i Båstad, inleds med en rolig film där Robert Wells och Anders Berglund framställs som musikens försvarare. Den är gjord som en pastisch på "Star wars", med Robi-Wan Wells och Flabba Berglund som hjältar med lasersvärd i kamp mot playback.

Det är lätt att hans gäster, sångarna och komikerna, blir huvudpersoner på varje upplaga av "Rhapsody in rock". Därför är showen listigt uppbyggd för att sätta pianisten i centrum. Och dirigenten. Anders Berglund får till och med sjunga en sång, "Give my regards to Broadway", vilket måste vara mer omtanke om varumärket än om publiken.

Berglund blir Tjorven

Wells och Berglund (i stuntversioner) slår volter. Wells och Berglund som Båtsman och Tjorven. Wells som dirigent.

Även gästerna används för att sätta ljuset på ledaren. När Robert Gustafsson var med skojade han med pianistens Vargtass-frisyr. Johan Rheborg har ett nummer som jobbig sponsor som slänger käft med den han kallar Wellpapp. Wells "översätter" vad LaGaylia Frazier säger så att det blir en hyllning till honom själv.

Det skämtas till och med om att Wells är självupptagen.

Allt är skickligt.

Reklam i pausen

Att inse värdet i sitt varumärke är nyckeln för framgångsrika företag på 2000-talet. Rhapsody in rock är ett mycket framgångsrikt projekt.

I pausen visas reklamfilmer på jättemonitorerna, bland annat för Robert Wells klassiska favoriter.

Hur mycket Wells och Berglund och "Rhapsody in rock" är musikens räddare är värt en egen mässa. Göteborgs måsar skrattar i takt med Griegs "I bergakungens sal" i boogie woogie-takt. När det här gänget ger sig på Rolling Stones-låtar i ett avslutande potpurri svänger det sämre.

Elektriska Lätt-Orkestern.

Jens Peterson