Vilken revansch för Lee
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-09-09
Lee Hazlewood på festivalen City Fanclub i Stockholm 1999 var kanske det mest oengagerade jag någonsin sett på en svensk scen. Den gamle amerikanske charmören i urtvättad sweatshirt, med handen i fickan och kompad av farbröderna i Lasse Samuelsson Group.
73 år fyllda är han, mot all förmodan, tillbaka. Och faktiskt flera klasser bättre.
Fyndigt snack
Kompad av ett band som förutom gamle vapendragaren sedan 1956, gitarristen Al Casey, består av folk som spelat med bland andra High Llamas och Super Furry Animals.
Något oväntat, men sextetten visar sig ha god hand med Hazlewoods nostalgiskt tintade mix av Nashville-country, San Francisco-pop och Las Vegas-glam.
Mannen själv håller sig mestadels uppkrupen på en pall. Mellansnacket är fyndigt och den avgrundsdjupa rösten tämligen intakt.
Klassiker och nytt
Setlistan växlar snyggt mellan klassiker som "My autumn"s done come" och nyskrivna, mörkt förtätade "Dirtnap stories".
I obligatoriska "These boots are made for walking" är Hazlewood åter så där trött och stel och några förment "roliga" låtar kunde vi ha klarat oss utan.
Men på det stora hela är det här en rätt rejäl revansch.
Lee Hazlewood
Håkan Steen