Peter Jöback har hittat hem

Julkonsert med Peter Jöback

VÄSTERÅS Tommy Körberg och Christer Sjögren kan slänga sig i väggen. Peter Jöbacks julkonsert är det enda som kan mäta sig med Carola i år.

Man kan inte låta bli att kapitulera. Peter Jöback har verkligen hittat hem den här julen.

Efter några tappra och inte speciellt lyckade försök att bli popstjärna verkar Jöback nu ha hittat sin plats. En form där han får utlopp för sin starka och vackra stämma utan att bara vara en musikalstjärna med popambitioner.

För det är här han hör hemma, på en scen med orientaliska mattor, kuddar och levande ljus, tillsammans med ett 15-mannaband under ledning av Lars Halapi som även producerat nya plattan "Jag kommer hem igen till jul".

Jöback har i år släppt något så ovanligt som en julskiva som faktiskt känns angelägen. Lite lagom personlig, lagom många klassiska julsånger men framför allt med ett knippe nyskrivna popmelodier med en ton och en stämning som passar honom perfekt.

Rätt sida gränsen

På scen blir det ännu bättre. Arrangemangen är storslagna, vackra och stämningsfyllda till bristningsgränsen, speciellt framåt slutet när en 12-mannakör ansluter. Men tack vare Halapis säkra ledning håller sig konserten på rätt sida gränsen och blir aldrig outhärdligt julpekoral.

Magin ger gåshud

De nyskrivna sångerna håller alla hög klass. Både "Jag kommer hem igen till jul" och Mauro Scoccos "Viskar en bön" har ett tydligt jultema utan att kännas krystade, och de svenska tolkningarna av såväl Leonard Cohens "Halleluja" som Bob Dylans "I believe in you", den senare med text av Tomas Andersson Wij, fungerar båda väldigt bra.

Jöbacks julevangelium handlar om vikten av familjen och traditionerna, kryddat med dråpliga berättelser från såväl barndomens jular som den han firade ensam i London. Ovanligt personligt från en artist som alltid hållit sitt privatliv heligt, men om sanningen ska fram föredrar jag sångaren Jöback, för någon komisk talang är han dessvärre inte.

Men när han sjunger är det stundtals magiskt, och någonstans mellan "Guldet blev till sand" och "Getsemane" (från Jesus Christ Superstar) får jag faktiskt gåshud.

Det enda som egentligen skulle göra den här julkonserten bättre är om han skippade några av de mest uttjatade julsångerna. För allvarligt talat, vem behöver ännu en version av "Ave Maria"?

Julkonsert med Peter Jöback

Cecilia Lundblad