Ett underbart, skitigt sväng
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-11-21
De säger att den nya amerikanska rockvågen är på väg att ebba ut.
Bullshit, vill man replikera när man ser Soledad Brothers - en rå liten Detroit-trio från själva centrum av the movement - gå till attack på suveräna rockklubben Debaser mitt i Stockholm.
För då slår det gnistor om denna nya rock - som egentligen inte alls är ny utan tvärtom väldigt gammal men med rätt sorts hunger, rätt sorts energi och rätt sorts attityd kan man alltid få gammalt guld att glänsa med ny, ung lyster.
Framförandet är frapperande sjavigt och ruffigt. Det hänger och slänger som det vill och man frågar sig inledningsvis: Ska det låta så här?
Ja, det ska det - och efter bara några få nummer är i alla fall jag fast i vad jag uppfattar som ett rätt så underbart, skitigt sväng, en väldigt påtaglig nerv och blytunga bluesvibbar.
Alltihop slutar förstås med att halva publiken - liten men hängiven - stormar scenen och förenas med bandet i vildsint kalabalik-jam. Rock"n"roll verkar ha kommit för att stanna.
Soledad Brothers
Per Bjurman