Skakigt på egna ben

Musik som kommer ur hjärtat är oftast den bästa och ärligaste. Men självklart finns det undantag som bekräftar även den regeln.

helskärm

Sedan han lämnade Sepultura har Max Cavalera använt Soulfly som personlig terapi för att komma över styvsonen Dana Wells död. Uttrycken har varierat från ren sorg till vrede och desperation, men de har ändå inte riktigt lyckats beröra mig på djupet.

Kunde vara tätare

Likaså är det i livesituationen. Trots att hårbollen Cavalera och hans tre medmusikanter gör sitt bästa för att skapa en spirituell stämning blir det aldrig så tätt och magiskt som det skulle kunna bli. En stor del av låtmaterialet är hämtat från senaste skivan, den oinspirerade "3", och inte ens de gamla Sepultura-rasslarna "Arise" och "Dead embryonic cells" lyckas höja pulsen.

Då funkar styckena från den självbetitlade debuten och "Primitive" desto bättre. "Tribe", extranumret "Eye for an eye" och inte minst "The song remains insane" levereras med en sån närvaro och tyngd

som kvartetten skämt bort mig med tidigare.

Det är dessa stycken som räddar Soulfly från att ge dem som lite elakt kallar dem för ett fattigmans- Korn vatten på sin kvarn.

För det är klart att gruppen klarar av att stå på egna ben, även om de är lite skakiga ibland.

Soulfly

Mattias Kling