Melody Club smakar bäst i små portioner

Snäppet vitalare än på skiva.

Men också live smakar hutlöst klatschiga Melody Club bäst i små portioner.

helskärm

Förstår inte riktigt vad det är som inte stämmer. Jag brukar inte banga för en överdos schvungfulla melodier.

Men det finns en sockrighet i Melody Clubs glammiga pop som väldigt snabbt får hörselgångarna att kännas kladdiga.

Mättar snabbt

Som de debutanter de är spelar smålänningarna inte längre än 45 minuter på tämligen fullsatta Göta Källare - och ändå hinner en känsla av mättnad smyga sig på.

Frustrerande.

Och svårt att göra något åt.

Det är ju så få som delar uppfattningen om tjugominutersgiget som det mest ultimata.

Men kanske kommer den unga kvintetten att bygga in något enstaka hörn i musiken i framtiden.

Då bör det här kunna bli riktigt bra - även efter de första tjugo minuterna.

För samtidigt ska det sägas att Melody Club faktiskt är ett rätt vasst liveband.

Innan pralinerna blivit för många slås jag av hur mycket mer liv de lyckas gjuta i de sånger som på debutplattan framstår som statiskt producerade, hur mycket svängigare och vitalare de låter.

Så hopp finns.

Inga syntare

I och med den uppväxlingen står det för övrigt också klart att bilden av Melody Club som ett syntband är fel.

Detta är snarare ett småländskt svar på tidiga Suede.

Förbandet Paris, till sist, gör ett mycket nervöst framträdande men lyckas ändå förmedla glimtar av den charm som får några av oss att se dem som en av Stockholms mest lovande popakter.

Melody Club

Titta

Per Bjurman