Ett lika gripande som mäktigt musikdrama

Jens Peterson

helskärm

Att Lisa Nilsson sjunger fantastiskt visste vi.

Här tar hon ett stort steg som skådespelare. I en mångbottnad musikal kring sorg och psykisk sjukdom.

Inleds med typisk amerikansk familj i ett typiskt förortshus. Mamma, pappa, son och dotter. Ännu en vanlig dag.

Men snart förstår vi att något är eljest. Mamman brer smörgåsar på golvet och när hon besöker sin psykiater lär vi att hon ­behandlats i 16 år och är bipolär. En traumatisk händelse utlöste sjukdomen. Hon har vanföreställningar.

Hela tiden intensivt

Av detta och familjens ångest har blivit en rockmusikal. Det är mycket sång, det är svår sång, det är ofta flera stämmor som talar samtidigt och förbi varandra.

Ibland roligt, med en galghumor kring medicinering, Gökboet och elchocker. Ofta gripande. Hela t­iden intensivt.

Dan Ekborg ger tyngd åt maken, han och Lisa Nilsson är mycket bra.

Både i sång och spel, en tafatt lust-och-nöd-kamp.

Tonårsdottern uppvaktas av en envis klasskamrat, en spegel av föräldrarnas förhållande.

Mäktig musikdramatik i utmärkt uppsättning.