För mycket skrik tråkar ut
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-10-09
Ill Niño tradiga i längden
De som det senaste halvåret har skrattat över nu metallens så kallade död
lär nog sätta garvet i halsen nu.
Här totalpackar tre i Sverige ganska så marginella akter Klubben till sista plats - och detta med en högst blygsam uppbackning från såväl skivbolag som turnéarrangör.
Men det är å andra sidan inte helt oväntat, då Chimaira, Spineshank samt kvällens huvudpersoner Ill Niño visar upp just hur eklektisk scenen trots allt är.
Även om de förstnämnda två grupperna får i gång de drygt 650 i publiken är det inget emot de ovationer som möter New Jersey-sextetten.
Tramsigt tack
Med all rätt, måste tilläggas, för dess ytterst dansanta blandning av Sepultura-tribalism, akustiska partier och dov Korn-rytmik ger den en högst egen bänkrad i klassrummet som försvaras med näbbar och klor.
Detta till trots blir konceptet med skrikig vers och melodiös refräng aningen tradigt i längden och när frontmannen Cristian Machado väljer att tacka "the beautiful bitches of Sweden" är det svårt att inte ta sig för pannan.
Sånt trams kan med fördel lämnas åt 50 Cent och Manowar i fortsättningen.
Ill Niño
Mattias Kling