Vilken succé för Wells
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-08-10
Nya "Rhapsody in rock" är den mest lyckade hittills
GÖTEBORG
Tito Beltran var Kungen, Jill Johnson Drottningen och Robert Gustafsson den knäppa Clownen.
De tre dominerade Rhapsody in rock, som innehöll Robert Wells hittills mest lyckade blandning av pop, rock, schlager, klassiskt, opera och humor.
Något gör Robert Wells uppenbarligen rätt, när han lockar ny rekordpublik för en svensk artist.
Kanske är det att han inte gör sig till. Trender kommer och går, hans musikaliska koncept och Vargtass-frisyr består. Kanske är det att han i sann folkhemsanda är lite av en folkbildare, som gett sig fan på att medel-Svensson ska lära sig tycka om även lite opera och klassiskt. Kanske är det den väldigt uppenbara kärleken till musiken. Och att showerna är generösa och påkostade, med stora bildskärmar, fyrverkerier, stor orkester och dansare.
Vacker stämma
Efter en lite trög inledning blev det tenoren Tito Beltran som fick fart på Nya Ullevi. Han sjöng ett av Pavarottis paradnummer så att hela arenan gungade med, han hyllade italienska tenoren Enrico Caruso (1873-1921) med så vacker stämma att man fick rysningar.
Det fortsatte med Jill Johnson och "Crazy in love". Urringningarna blir allt djupare, klänningarna allt kortare, men hon har stil, det blir aldrig vulgärt, och hon sjunger fantastiskt, som i en duett med Lena Philipsson i disco-klassikern "Enough is enough".
Härligt medley
Ted Gärdestads mångsidighet som kompositör bevisades i ett härligt medley, med Lena Ph, Jill Johnson och Jan Åström.
Robert Gustafsson kunde inte oväntat nå ut även inför en sådan här stor publik. Som brandchefen Greger från "Nilecity, 105,6" gjorde han entré på en brandbil, som Tony Rickardsson på en speedway-motorcykel. Han var vansinnigt rolig och väldigt elak mot Wells, som han jämförde med "en kortisonsvullen Agneta Sjödin".
Fylleparodin på "Fem myror är fler än fyra elefanter" var dock bara halvkul.
Det var för många nummer där Wells gjorde boogie woogie av klassisk musik.
Lyckliga leenden
Ett Beatles-potpurri, med alla artisterna, var i ärlighetens namn mer spännande för låtvalet än för själva framförandet.
Några rejäla invändningar, alltså. Men kring midnatt gick folk omkring med lyckliga leenden och drygt 40 000 hade just sjungit allsång i "All you need is love".
En sådan kväll måste man nog peta dit ett fjärde plustecken.
Best of Rhapsody in rock
Jan-Olov Andersson