Bon Ivers tre nya låtar är ett av årets album
KRÖNIKA När något är riktigt bra saknar storleken helt betydelse.
Nya Bon Iver-ep:n ”Sable” är således ett av årets album.
Bara för att du dras till skapandet betyder det inte att du är gjord för rampljuset. Påfallande ofta förhåller det sig precis tvärtom.
Uttrycksbehovet finns där, och för att konsten någonstans ska fylla en funktion måste den nå en publik, så det är någonstans bara att gilla läget.
Det finns sannolikt anledningar till att Bon Iver-mannen Justin Vernon tenderar att uppträda i stora solglasögon och med ännu större hörlurar, ställa sig på ena sidan av scenen och inte låta andra än sin egen fotograf ta bilder på konserterna (vilket på till exempel Dalhalla i fjol resulterade i bilder där Vernon knappt syntes).
Ända sedan det monumentala debutalbumet ”For Emma, forever ago” för 17 år sedan har Bon Iver varit Vernons vision, men han har längs vägen allt oftare lyft fram visionen som ett band där alla delar är lika viktiga och byggt allt större och mer experimentella soniska katedraler runt sina sorgsna folksånger.
Man kan misstänka att det handlar om ett sätt att försöka gömma sig en smula när scenerna snabbt blivit arenastora, priserna och utmärkelserna rasat in och namn som Taylor Swift, Bruce Springsteen, Kanye West, Travis Scott och Charli XCX plötsligt velat samarbeta med den allt annat än stereotypiskt popstjärnige 43-åringen.
Under pandemin, ensam hemma i huset i Eau Claire, Wisconsin, kom alla känslorna ifatt Justin Vernon. Efter att under mer än ett decennium ha firat stora triumfer på att spela rollen av sig själv som emotionellt sargad singer-songwriter slog plötsligt den riktiga depressionen till. Skuldkänslor inför människor han hade behandlat illa under resan, kreativ press och ett tvivel på den egna förmågan som allvarligt fick honom att misstänka att han var slut som artist.
Lösningen på ångestknuten visade sig vara att ta av sig lurar och glasögon och gå tillbaka till rötterna, till den där säregna rösten och den personligt plockande akustiska gitarren som allt en gång började med. Sångerna kom inte snabbt men de kom, och idag finns tre nya låtar ute på ep:n ”Sable”, Bon Ivers första nya musik i eget namn sedan albumet ”i,i” för fem år sedan.
Och det är givetvis rakt igenom lysande.
Redan släppta ”Speyside” har ni troligen hört. En omedelbart drabbande liten reflektion om ånger och trevande hopp.
I den ömsint slide- och stråkgarnerade ”Things behind things behind things” står Vernon framför spegeln och ser mer än han vill se, kämpande med känslan av oundvikligt behov av förändring.
Sparsmakade ”Awards season” verkar vara en sång från andra sidan av en sådan smärtsam förändring. Sättet som Vernon väljer smått dråpliga rim förstärker bara vemodet, och när han kastar ut orden ”with you I will remain” i den svarta tomheten och Michael Lewis saxofon får ta över stannar faktiskt tiden i några sekunder.
”Sable” må rymma blott tolv minuter musik men kvalar omedelbart in som ett av årets album.
4 tips: fler singer-songwriters med nya perspektiv
Ternheim imponerar på svenska
Anna Ternheim hade verkligen inte behövt gå över till svenska, hon är som bekant redan en av de mest personliga låtskrivare vi har. Men precis som med Lars Winnerbäck i fjol verkar Kent-teamet Jocke Berg och Martin Sköld ha lyckats plocka fram något mer ur Ternheims uttryck på hennes två hittills släppta låtar på modersmålet, inte minst förra veckans ”Orkanen”. 17 januari kommer albumet ”Psalmer från sjunde himlen” och i mars blir det turné.
Starkt av doldisveteran
David Bowie lär en gång ha beskrivit Tucker Zimmerman som ”too qualified for folk” och den Belgien-baserade 83-årige amerikanen hyllas numera även av favoriter som Angel Olsen och Adrianne Lenker. På nya albumet ”Dance of love” backas han av Lenkers band Big Thief och kan rimligen ha häng på lite välförtjänt uppmärksamhet. Spår som ”Lorelei” eller ”Burial at sea” hör till höstens mest avväpnande intima musik.
Basias baby
Att döpa en låt till ”Baby” 2024 kräver visst mod men om någon ska gå i land med det är det förstås Basia Bulat, slösaktigt begåvad kanadensisk singer-songwriter som har kollektivhyllats av den här tidningens musikredaktion ända sedan debutalbumet ”Oh, my darling” 2007. Och Bulats ”Baby” levererar förstås, elegant folkpop med sirliga stråkar om moderskapets nya perspektiv. Albumet ”Basia’s palace” släpps i februari.
Välkommet från Holgersson
Toni Holgersson har varit sparsmakad med ny musik de senaste åren men i fjol kom en singel och ett löfte om ett album, ”Apotek Vintergatan”, som producenterna Lars Halapi och Dante Kinnunen då höll på att färdigställa. Det har ännu inte har dykt upp men nu har den älskvärde outsidertrubaduren åtminstone en ny låt ute. ”Så mycket kärlek ska va” kom i en synthig version redan 2020 men växer betydligt med återhållen lägereldsgitarr.
LYSSNA PÅ HÅKANS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik