Timbuktu dominerar

Turnépremiär: Mejeriet, Lund. Publik: Runt 500. Längd: 45 minuter. Bäst: "Gott folk" och "Jag drar". Sämst: Lite darrigt i början. Fråga: Noddade Mikael Wiehe på huvudet?

LUND. Det går att krångla till det.

Men för att uttrycka det enkelt:

Timbuktu är bäst.

Jag såg Timbuktu förra sommaren.

Jag såg honom uppträda med Spotrunnaz inför cirka 50 personer och deras föräldrar utanför ett garage i Kungsbacka.

Timbuktu gjorde det bästa av situationen men stämningen bland plaststolarna och på den ditsläpade träläktaren noterade inget större utslag på Richterskalan.

Men att jämföra den spelningen med turnépremiären i Lund är som att dra paralleller mellan filmerna "Dude, where"s my car?" och "Apocalypse Now Redux".

Den här kvällen befinner sig Lundasonen på hemmaplan. Den här kvällen kan han surfa på en massiv respons från publiken.

Och givetvis växer Timbuktu. Han suger åt sig uppmärksamheten - hans utstrålning och flow har aldrig varit starkare - och gör allt för att åskådarnas uppsträckta armar ska nå upp till taket.

Tillsammans med sparringpartnern Chords och DJ Amato levererar Timbuktu dräpande versioner av "MVH", "Watt"s dö diil" och "Jag drar".

Men det är förstås "Gott folk" som får väggarna att knaka allra mest. Och det gör ingenting att låten framförs två gånger.

Vi får en repris av supersingeln som extranummer, fast i en a cappella-variant där publiken sjunger verserna lika högt som Timbuktu själv - vilket ger en talande bild och sammanfattning av den korta konserten.

Visa mig en svensk hiphopartist som är bättre just nu.

Eller förresten, låt bli.

Ni kommer bara att stå och peka rakt ut i luften.