Magdalena Andersson försöker lura sitt parti
Hejdå klimatmål och tåg som går i tid
Bakom stängda dörrar sitter S-ledningen och förhandlar bort möjligheterna att bedriva socialdemokratisk politik.
Enligt uppgifter till Dagens ETC är Tidöpartierna, Socialdemokraterna och Centerpartiet överens om nya strama budgetregler för Sverige.
Hejdå ny järnväg
Stämmer detta stryps den ekonomiska politiken. Då kan vi hälsa hejdå till klimatomställningen, bibehållen välfärd, brottsbekämpningen eller försvarsupprustningen. Det går nämligen inte att klara alla dessa uppdrag samtidigt om inte vissa delar kan finansieras med lån.
Dagens finanspolitiska ramverk, som snart ska uppdateras, säger att staten måste spara in en tredjedels procent av BNP över en . Det hindrar möjligheterna att göra det som krävs för att vi som land ska stå starkt i framtiden.
Begränsningarna blev som tydligast under lågränteåren mellan finanskrisen och pandemin. Bitvis rådde minusränta. Hade Sverige då passat på att göra välavvägda lånesatsningar på sådant som elnät, järnväg, bostäder och vägar hade vi varit bättre rustade nu.
Hej då klimatmål
Investeringarna hade inneburit större tillväxt – och därmed ökade skatteintäkter. Vi hade kommit närmre klimatmålen.
Istället har vi varit dumsnåla. Budgetreglerna har inte gett någon anledning för politikerna att lyfta blicken. Sverige har fortsatt minska statsskulden så till den grad att den nu ligger kring 30 procent av BNP. Som jämförelse är snittet bland euroländerna 89 procent.
Den privata skuldsättningen har däremot skjutit i höjden. Det gör svensk ekonomi exceptionellt sårbar när centralbankernas räntor är höga. Sveriges tillväxt har under året varit EU:s lägsta.
Nu ställs krav på att göra om budgetreglerna. Röster har höjts från såväl vänster som höger. LO och Svenskt näringsliv vill båda se större investeringsmöjligheter för staten.
Hejdå framtidens S-politik
Det går att lätta upp ramverket utan att äventyra statsfinanserna. EU:s regelverk ger möjligheter för medlemsländerna att gå med tre procent i underskott så länge skulden inte överstiger 60 procent. Det illustrerar hur stränga Sveriges regler är.
Men enligt Dagens ETC:s uppgifter har alltså S-ledningen kommit överens med högern om ett balansmål som i praktiken knappt innebär någon förändring.
Det vore ett uselt besked för Sverige. Det skulle också vara respektlöst mot den egna partiorganisationen. Varför har Magdalena Andersson låtit profilstarka arbetsgrupper ta fram en massa reformer om ledningen ändå tänkte stoppa förslagen den här vägen? Ska all politik som är kostnadsdrivande strykas ur förnyelsearbetet?
Om uppgörelsen blir verklighet skulle mycket av framtidens S-politik slängas i papperskorgen. Snacka om att lägga krokben för sig själv.
***
Chatta med Kalle Sundin. Chatten öppnar 09.00 men du kan ställa dina frågor redan nu.
Denna chatt är stängd.
Vi hinner tyvärr inte mer idag. Stort tack för inläggen och engagemanget!
Det man sparar på nu, får större kostnader längre fram.
Så man kommer ändå inte undan med att låna om samhället ska fungera.
BGBördan läggs på nästkommande generationer att hantera.
Kalle Sundin09.31Låga skulder gör att vi inte nu måste lägga stora pengar på räntor. Länder med 89% stadsskuld lägger en stor del av sin budget på räntor. Och får dessutom sämre lånevillkor.
Jens MalmgrenJag säger givetvis inte att vi ska upp i nivå med snittet för EU eller euroländerna, men vi har utrymme att på ett välavvägt sätt öka investeringarna. Att spara oss till ett icke-fungerande samhälle med uttjänt infrastruktur är inte heller ett bra alternativ.
Kalle Sundin09.26Alldeles galet att privata skuldsättningen ökat dramatiskt medan staten håller i pengarna.
Låter ju - alldeles galet.
BGPolitiken har onekligen skjutit över uppgiften att skapa välstånd på individen istället för att använda sig av staten. Resultatet ser vi nu i hur sårbara vi är när räntorna ökar – och i hur ojämlikheten skenat.
Kalle Sundin09.23Varför lyssnar inte S på ekonomikåren då?
Något spec skäl, som du uppfattat?
BGDagens ledande politiker, från höger till vänster, stöptes mycket i 90-talets krispolitik. Det var då det finanspolitiska ramverket upprättades. Det finns mycket att lära av den tiden, men att låsa fast sig i ett bakåtblickande synsätt fungerar inte som strategi för framtiden.
Kalle Sundin09.22