Det tyska fackets krav skapar skrämselhicka
Företagen kan inte dela ut vinster när lönerna sänks
Tyska IG Metall är Europas mäktigaste fackförbund. Det som händer i tyska industrin påverkar arbetsmarknaden i andra länder, också Sverige.
I året avtalsförhandlingar kräver IG Metall löneökningar på 8,2 procent kan tidningen Arbetsvärlden berätta. Det är mycket, även om tyska lönekrav ofta är väl tilltagna.
Precis som i Sverige har den tyska inflationen slagit rekord den här våren. I april räknade man med 7,4 procent.
Minnesbilder från 90-talet
När den svenska inflationen i april nådde 6,4 procent väcktes minnesbilder från det tidiga 90-talet. I Tyskland är de historiska referenserna än mer skrämmande.
Människor förlorar köpkraft.
Vi vet varför priserna stiger. Värdekedjor som brustit. Riksbanker och regeringar som tryckt pengar för att förhindra arbetslöshet och konkurser i pandemins spår.
Dessutom kriget i Ukraina.
Brist och putinpriser
Tillsammans med bristen på komponenter och råvaror pressar putinpriserna på olja och gas upp kostnaden för nästan allt. När riksbankerna höjer räntorna blir effekten direkt att priserna stiger ännu mer. Maten blir dyrare, bostadskostnaderna ökar och att tanka bilen ska vi inte ens prata om.
Det är klart att medlemmarna vill att den fackliga organisationen gör allt för att höja lönerna.
Problemet är att inget av det som hänt gör att det finns mer pengar till löner. När ordningen för svenska löneförhandlingar gjordes om för 25 år sedan var en av grundstenarna att priserna inte skulle styra lönerna, utan produktiviteten. Högre llöner skulle inte leda till inflation eller skapa arbetslöshet utan höja köpkraften.
Mer att handla för
Oftast har det fungerat. Inflationen har varit låg, och löneökningarna måttliga. Alla har ändå fått mer att handla för.
Fack och arbetsgivare i den svenska industrin hoppas kunna återvända till den ordningen. Några krav på 8,2 procent tycks vi inte få se i nästa års avtalsförhandlingar.
Det kommer att bli tufft. För det första kommer inte några grupper kunna vänta sig att få mycket mer än alla andra. Inte när lönerna i praktiken sjunker för alla.
Företagen måste ta sin del
För det andra måste företagen bära sin del av bördan. Inget är så provocerande som höjda direktörslöner eller stora aktieutdelningar direkt efter ett magert avtal.
Men framför allt kommer den riksdag vi väljer i höst att behöva föra en aktiv fördelningspolitik. Det handlar om rättvisa och anständighet. Och om att svenska löntagare också i framtiden ska kunna räkna med reallöneökningar.