Pappor lämnar ifrån sig ansvaret över sina barn
Kanske har Johan Pehrson rätt trots allt
Under sommarlovet passar gängen på att rekrytera unga som inte har någonstans att ta vägen. På nyheterna ser jag en ny satsning som ska förhindra unga från att vara lätta byten för gängen. Mammor ska hjälpa andra mammor att bli mer involverade i barnens liv. Föreningen bakom detta koncept kallar sig “Mamma United” och verkar i socioekonomiskt utsatta områden.
Initiativet går mig på nerverna. Det är väl bra att föräldrar tar ansvar över sina barn, men är det verkligen bara mödrarnas ansvar? Precis som Alexandra Pascalidou funderar jag på var papporna är?
När mina vänner växte upp lämnade deras farsor. Mammorna fick iklä sig alla roller. Det var morsorna som fixade allt hemma och tog hand om barnen. Det var mödrarna som körde barnen till träningen och som stod på läktaren och hejade på. Mammorna var både de som satte gränser, och de som torkade tårarna nerför mina vänners kinder.
Farsorna dök upp ibland med lite godis på lördagar. En del kanske tog ansvar när de kände för det, som typ fotbollstränare. Alla andra dagar översköljdes av ursäkter, antingen var de för trötta, hade glömt något eller så drog jobbet över.
I grunden handlar föräldraskap om att vara på plats eller finnas till. I år fyller föräldraförsäkringen ett halvt sekel. När den lanserades var budskapet att båda föräldrar var lika viktiga i omsorgen om barnen. Inte längre bara mammor. Men mönstret upprepar sig än idag.
Fram till år 2022 tog män bara ut en tredjedel av pappaledigheten enligt centralorganisationen TCO. Trots att det finns kollektivavtal som innebär att man får behålla 90 procent av sin lön under föräldraledigheten, är det ändå kvinnor som står för en majoritet av uttagen.
Det handlar inte bara om att göra ekonomiska beslut för att inte bli fattig av att skaffa barn. Det handlar om värderingar, att värdesätta vikten av att båda ska vara lika involverade i ungarnas liv. Någon som hajat att män måste steppa upp är faktiskt Liberalernas partiledare Johan Pehrson. I sitt Almedalstal tog han upp de frånvarande papporna.
“Det råder tyvärr en brist på vettiga manliga förebilder... Jag tänker på de som inte tar sitt föräldraansvar… Jag tänker på de pappor och mammor som överger sina familjer i utanförskap. Som låter ensamma föräldrar bära ett ännu tyngre lass för de gemensamma barnen.”
Pehrson hade inte behövt nämna mammorna. För det finns knappt några mödrar som lämnar sina barn. Så stark är den normen. Det borde vara nästan lika självklart som att vara en bra pappa.
Kanske några farsor borde starta en egen “Pappa United”? Eller nattvandra för att förhindra barnen in i det dödliga våldet? Eller jag vet inte, bara finnas där?
Det är en början.