En man gick till jobbet – kom aldrig hem igen
Johan Pehrson borde lyssna på Kim Söderström
Fler har dött på jobbet än av det dödliga gängvåldet. Ändå finns det inte en kriskommission eller ett uns av handlingskraft hos regeringen.
I år är det nog första gången en facklig företrädare får sommarprata i P1. Kim Söderström från Byggnads berättar om hur det är på golvet på byggarbetsplatser. Han berättar om hur smutsig vår ekonomi är. Hur Sveriges tillväxt bygger på arbetares arma kroppar.
– Allt för att slippa ta ansvar för personalen, säger han i sitt sommarprat.
Det sker dag in och dag ut. Runtom i hela landet. På pappret ser det bra ut, där har man kommit överens om kollektivavtalsenliga lön och krav på hållbarhet. Kollar man utanför pappret, ut i verkligheten är det förfärligt. Oftast har arbetsgivare som beställer tjänsten ingen aning om vad som sker i nästa led.
Arbetslivskriminaliteten är ett stort och utbrett problem i vårt land. Den hotar vår välfärd och den sipprar in i allt fler sektorer.
Vid industrietableringar och upphandlingar finns kriminella redan på plats. Priset är det som är avgörande. Därför finns det företag som hittar kryphål i lagen genom att ge ett orimligt lågt pris går vinnande ur upphandlingen. Bovarna slår ut de seriösa aktörerna. Det kan vara med hjälp av underentreprenörer där arbetaren i slutet av kedjan får en ersättning som inte går att leva på.
– Jag minns känslan av att vi alla var utbytbara, säger Kim Söderström i sitt sommarprogram.
Alla dessa arbetare finns mitt ibland oss. De bygger kontor inne i stan, städar skolor eller renoverar hus. En av dem har till och med moppat den före detta statsministerns, Magdalena Andersson (S), bostad.
Arbetarna betalar med sitt liv och sin hälsa. De jobbar ofta dygnet runt, sju dagar i veckan. I livsfarliga miljöer. Ibland får de sova på smutsiga madrasser i trånga baracker. De får varken en säkerhetsgenomgång eller moderna verktyg anpassade för jobbet. Inte heller är det ovanligt att företagen fifflar med löner. Andra erbjuder att betala ersättningen i natura.
De oschyssta villkoren stannar inte vid en individ och dennes öde.
Arbetslivskriminalitet innebär dumpade villkor för alla i branschen och leder till ännu farligare arbetsplatser. Hissolyckan i Sundbyberg och de plötsliga dödsfallen på fabriken Northvolt är bara två av otaliga exempel. Som om det inte vore nog leder bara en fjärdedel av dödsolyckorna till rättegång, ännu färre till att någon döms.
Precis som Söderström säger så är det de lägst ned i hierarkin som har de farligaste jobben. De som redan exploateras som drabbas hårdast. Även om vissa kontroller har skärpts fortsätter arbetslivskriminaliteten öka. Och arbetare i Sverige går till jobbet, men kommer aldrig hem igen.
Man kan undra var arbetsmarknadsministern Johan Pehrson är när människor dör på jobbet?
Han om någon borde lyssna på Kims sommarprat och agera.