Strömmer borde gå en grundkurs i kriminologi
Gängvåldet kan inte bekämpas så här
I oktober i fjol bröt sig gängkriminella in i bostäder i södra Stockholm och sköt urskillningslöst mot familjer. Tre personer dog. Ingen av dem hade någon direkt koppling till organiserad brottslighet.
Sverige är nu ett land där den typen av våldsdåd äger rum.
Gärningsmännen var inte äldre än 15 och 16 år gamla, en anstiftare och en skytt. Tonåringar som mördar i blindo. De fick i onsdags sina fängelsestraff på tio respektive tolv år. För så unga personer är det historiskt långa inlåsningar.
Rimligt med långa straff
Det är fullt rimligt. Enligt forskningen är risken stor att individer som fastnar i grov kriminalitet förblir brottsaktiva upp till 25-30 års ålder. De är så farliga för samhället att de måste sitta fängslade länge.
Men skärpta straff har liten avskräckande effekt. De kommer i sig aldrig få stopp på våldet. För att nå verkliga resultat krävs historiskt stora sociala insatser som kan stoppa gängen från att rekrytera fler utsatta barn. Den som säger annat väljer aktivt att strunta i hyllmeter av grundläggande kriminologisk forskning.
Igår publicerades ytterligare en studie från Brottsförebyggande rådet (Brå). Den säger att utvecklingen som lett fram till dagens exceptionella brutalitet har pågått under 25 års tid. Det har vi hört många gånger förut. Skärpta insatser för att minska nyrekryteringen är, till ingens förvåning, en av rapportens centrala lösningsåtgärder.
Strömmer lyssnar inte
Hur många gånger måste brottsförebyggande instanser säga samma sak innan regeringen, med justitieminister Gunnar Strömmer i spetsen, tar till sig budskapet? Högern blickar ivrigt mot Danmarks hårda gänglagar, men missar att välfärdspolitik varit den bärande delen av grannlandets framgångar.
Skjutvapenvåldet i Sverige började bita sig fast redan under Fredrik Reinfeldts regeringstid. Ända sedan dess har politiken agerat tondövt inför den grundläggande vetskapen om att växande klyftor och segregation skapar en rekryteringsbas för kriminalitet. Sverige har blivit ett hårt klassamhälle. De sociala skyddsnäten har inte dimensionerats för att hantera det. Tvärtom har de bantats.
Oförklarliga nedskärningar
De mest oförklarliga nedskärningarna har Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer stått för. Statsbidrag som upprättats för att hjälpa kommunerna att stoppa gängrekryteringen har minskats. Att kommunsektorn satts på svältkur under lågkonjunkturen har drabbat socialtjänstens insatser. Till hösten aviseras nu skattesänkningar. Tidöregeringen har hittills varit en katastrof för det brottsförebyggande arbetet.
Nästa år träder en ny efterlängtad socialtjänstlag i kraft som utretts och arbetats fram sedan den förra S-regeringen. Den innebär också ett resurstillskott, men det kommer inte räcka.
I måndags mördades en 25-åring i Rosengård i Malmö. I tisdags hittades en man död efter en misstänkt skjutning i Botkyrka. Några timmar senare skottskadades två personer i Husby i Stockholm. Hur länge till ska detta fortsätta innan regeringen börjar göra det som krävs för att faktiskt stoppa dödandet?