Här är böckerna du inte vill missa
2014 vågar förlagen satsa på debutanter - möt tre som kommer med böcker i januari
2014 vågar förlagen satsa på debutanter. Förra året bjöd på 28 skönlitterära debutanter - i år är de 34, fler än på flera år.
Här finns stor bredd, allt från spänning till noveller och självbiografiska inslag. Möt tre som kommer med böcker i januari.
När klasserna krockar
Svarta i fattiga kåkstäder, vita i rikedom bakom murar.
Åsa Foster skriver noveller om stora kontraster - både i samhället och mellan människor.
Åsa Foster har studerat statsvetenskap i Sydafrika, hon är gift med en sydafrikansk man och har bott där periodvis sedan mitten av 1990-talet. I novellsamlingen "Man måste inte alltid tala om det" märks det att hon känner landet, både människorna och miljön. Samtidigt skulle en del av texterna kunna utspelas var som helst, de är allmängiltigt mänskliga.
Hur vill du själv beskriva boken?
– Den handlar mycket om när olika sorters makt och balanser bryts.
Ett tydligt exempel är novellen "Det afrikanska namnet". I den åker en svart kvinna från sitt fattiga område varje vecka för att jobba som hushållerska i ett vitt bostadsområde. När hennes man blir svårt sjuk tvingas hon ta med honom till arbetsgivaren. De skilda världarna krockar på ett hjärtskärande tydligt sätt.
– Kontrasterna i Sydafrika är enorma, och man måste förhålla sig till dem när man är där. Det blir väldigt tydligt när man ser kåkstäderna bredvid de fina villaområdena. Medelklassen där har en vana att skydda sig mot andra, säger Åsa Foster.
– Det är intressant hur man blir som människa i ett sådant samhälle - man normaliserar saker som inte alls är normala.
Vad hoppas du läsaren ska tänka?
– Jag hoppas att läsaren ska känna sig lite kluven, inte tycka att det finns självklara svar på allting.
Åsa Foster tycker att det känna fantastiskt att få boken utgiven - hon har hela tiden skrivit för att hon tänkt sig publicering.
– Det är en bra inställning, tycker jag.
”De tuffa får sällan plats i litteraturen”
Ett vilt tjejgäng, där gemenskapen är allt.
Tove Folkesson gillar vikänslan i sin roman "Kalmars jägarinnor".
De är tonåringar som försöker ha så kul de kan i Kalmar med omnejd. De festar vilt, stör sig på andra tjejer och begår småbrott. De tycker själva att de är oövervinnliga och sätter sitt gäng, "Kalmars jägarinnor" före killar och pluggande.
– De är de tuffa i skolan, de som hängde i rökrutan och som den skötsamma medelklassen "slipper" när de börjar gymnasiet. Det är sällan de får plats i litteraturen, säger Tove Folkesson.
Vad hoppas du läsaren ska känna?
– Känslan av att "jag kan göra precis som jag vill", precis som Kalmars jägarinnor har. Jag vill förmedla berusningen av att vara ett vi, en grupp.
Tove Folkesson har skrivit på boken i fyra år, delvis när hon gick på författarskolan vid Lunds universitet. Det hann bli många refuseringar innan romanen blev antagen.
– Man måste ha ett enormt driv för att orka med refuseringar och omskrivningar. Jag visste att jag inte skulle vara en färdig författare direkt. Det är bara att pusta ut, göra om och inte ta det personligt. Jag har fått mycket uppmuntran längs vägen också.
– Efter att ha varit så drivande helt ensam, i flera år, var det enormt skönt att plötsligt ha en hel grupp människor omkring mig som också trodde på boken.
– Så det var förstår väldigt skönt att få boken antagen.
Vad var du själv för typ när du gick i högstadiet?
– Jag var duktig i skolan, jag upplevde mig som en betraktare, precis som många andra i den åldern. Tonåren är en utmanande tid för de flesta, med hårda villkor och hierarkier.
Det planeras också en fristående kortfilm med avstamp i romanen.
”Allt kan övervakas”
"11 gram sanning" är en thriller om en skrämmande värld, där helt fel personer tar makten över ny teknik.
- Det som händer i boken är ingen teoretisk omöjlighet, säger Daniel Akenine.
Daniel Akenine är till vardags teknik- och säkerhetschef på Microsoft Sverige, och det märks i boken att han har stora kunskaper om det han skriver om.
I "11 gram sanning" har en makthungrig person lyckats få stor kontroll över våra digitala kanaler, sociala medier och olika sorters fakta, och försöker utnyttja det på ett fasansfullt sätt. Ett par andra karaktärer i boken försöker stoppa honom.
Är den nya tekniken skrämmande eller lovande, tycker du?
– Absolut lovande. Samtidigt tror jag det är viktigt att förstå vad som kan hända i en värld där allt du gör registreras och kan användas i andra syften. De flesta tänker nog bara på det positiva.
Vad hoppas du att läsaren ska tänka?
– Att man får en bättre förståelse för vårt nya tekniksamhälle, och inser att vi måste använda den förståelsen för att vara med och besluta i de här frågorna. Och så tänker jag förstås att boken ska vara en spännande thriller.
Daniel Akenine har arbetat med "11 gram sanning" i ungefär tre år.
– Jag har fått hjälp av både proffs och vänner som läst den, så jag har skrivit om den ett par gånger. Det känns jättekul att den blev antagen.
De här kommer vi att snacka om i vår
"Kerstin Thorvall Book Club" av bland andra Helena von Zweigbergk och Annika Lantz. Antologi om att vara medelålders kvinna. (januari)
"Swing" av Bengt Ohlsson. Åke och Hanna bestämmer sig för att ta in fler personer i sitt sexliv. (februari)
"Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson. En 85-årig kvinna avslöjar sanningen om sin uppväxt i krigets Europa. (mars)
"Till T" av Suzanne Brøgger. En familjeutflykt blir inte som någon tänkt sig. (mars)
"Mad about the boy" av Helen Fielding. Bridget Jones har fyllt 50, har två barn och ett trassligt kärleksliv. (mars)
"För in de döda" av Hilary Mantel. Hennes storslagna historiska romanserie har fått kritikerna att göra vågen. (april)
"Klingsor och den sista pölsan" av Torgny Lindgren. Om en konstnär och skapandets villkor. (april)
"Snyggast på festen" av Nina Hemmingsson. En av Sveriges roligaste tecknare är tillbaka. (april)
