Aldrig mockaskor i stan

Anders Paulrud läser i en handbok i elegans

En gång i min gröna ungdom såg jag en slusk komma in på La Coupole i Paris - i sällskap med en tigerunge i koppel. Kyparna höjde inte ett ögonbryn. Förmodligen var tigermannen en stamgäst, och att serveringspersonalen inte bråkade berodde antagligen på mannens självklart eleganta sätt att föra sig. Trots slitna kläder skred han fram som en kejsare. Intog sitt bord. Tände en cigarr. Lät det lilla djuret hoppa upp i soffan där det sedan satt lydigt stilla.

I Geneviéve Antoine Dariaux' stilbibel Elegans behandlar hon allt från Accessoarer till Örhängen. Under rubriken Zoologi tar hon upp komplikationerna med att framträda offentligt med panterungar, tama krokodiler och orangutanger och slår fast att detta borde förbehållas filmstjärnor. Efter denna kategoriska anvisning övergår hon till hur eleganta damer bör sköta sina knähundar (läs papillon, pekinges, dvärgschnauzer) under promenaden mellan taxibilen och ytterdörren.

Mannen med tigerungen skulle hon ha ogillat. Sällan har jag läst en så hopplöst gammalmodig - och rolig - guide om huru damer skola uppföra sig.

Madame Dariaux, som nu är i åttioårsåldern, har levt största delen av sitt liv i Paris, och hon verkar inte tillhöra den ekonomiska kategori som går på socialhjälp. Om man så säger.

Eftersom undertecknad tillhör manligt släkte kan han inte av ren nyfikenhet låta bli att läsa madamens råd vad gäller herrars elegans. Jag får veta att det är absolut olämpligt att i staden bära mockaskor, då dessa tillsammans med sina kamrater tweedkavajen och manchesterbyxorna hör hemma enbart på lantegendomen.

Kunde man inte ha fått reda på det lite tidigare?

Handbok

Anders Paulrud