På mc genom Stalker-land

Mikael Strömberg läser om en resa genom Komi

helskärm

Gillar man Andrej Tarkovskijs filmer Stalker och Nostalghia, gillar man antagligen Kenneth Mikkos speciella bok På motorcykel genom Komi. Det är något i de sugande centralperspektiven, tundrorna och floderna, och de hypnotiskt långa resorna från by till by. Hela denna expedition till Europas nordvästra hörn utstrålar vad Tarkovskij kallade "Den förseglade tiden".

Intrigen är enkel. Mikko läser in sig på tidigare motorcykelrepertoar, beställer en splitterny Izh Planeta-5, grenslar hojen och ger sig iväg. Sedan 1991 är Komi medlem i den ryska federationen och ingår i Barentsregionen. Landet är lika stort som Sverige men har endast 1 miljon invånare, med huvudstaden Syktyvkar (245 000 invånare). Språket tillhör det finskugriska och stora delar av industrierna och städerna är byggda av Gulag-fångar. Landets politiker har inte brytt sig om att plocka ner Leninstatyerna eller byta ut den kommunistiska terminologin. Så huvudgatorna heter fortfarande Marx och Lenin.

Är det månne rosenröd nostalgi? Nej, skälet tycks vara att Komi "har förlorat byns kosmos men ännu inte skapat ett stadskosmos". Det är själva övergångstillståndet som intresserar Mikko. Visserligen är Ukhta, Vorkuta, Inta och Petjora städer. Men de är rester av ett stalinistiskt lägersystem, utan kärna och stadsliv.

Asfalt och vägskyltar. Glöm det. Efter ett tjugotimmarspass i lervälling är kroppen slut. "På kvällen besöker jag en georgisk restaurang. Först blir jag inte insläppt på grund av min slitna uppsyn. Det påfrestande resandet har satt spår - läpparna är spruckna, vänster höft värker, högerhanden är domnad, högra ankeln är blå och svullen och det är blod i avföringen."

Men han låter sig inte knäckas. Han pratar med Irina på den nya kolchosen, lär sig fiska harr med schlagersångerskan Ljuba, får sig ett skrovmål Pljoff, hittar en bastu vid vägs ände, besöker de gammaltroendes stormöte, får en fika av Vika i banvaktsstugan, försöker hitta lite romantik i Komi.

Bokens styrka är ögonblicksbilderna - och för den historiskt intresserade finns infällda texter av regionens författare och forskare. Till exempel den om "Byarnas universum".

Och fotografierna. Alla dess trista blockhus och kommunala korridorer och vindpinade människor. Och Tidbärerskan i Petjora: en gammal kvinna försöker hitta sin plats och känna sig behövd genom att bära en stor klocka på sin arm.

Bara en liten gnällspik i kanten: en korrekturläsare hade inte skadat.

Resa

Mikael Strömberg