Slut

Jenny Tunedal läser en formstark debut

”Vem är du kanin? Jag ska döda dig. Han tog kaninen i öronen och lyfte upp den. Andra handen plockade fram kniven, tänderna fällde ut bladet och sedan denna milda, nästan vänliga, rörelse som satte punkt för kaninen och öppnade upp för det röda bakom ögonen, släppte ut det.”

Lewis Carrolls guldlockiga, kaxiga, bortskämda Alice bor inte här längre. I hennes ställe finns Ivan, en snubbe i okänd, men inte vuxen ålder, bosatt i en förort av kubformade hus, smutsiga soprum, kids som hänger runt, inbrott, alkisar och ledsna föräldrar. Ivans kompisar har ristat in hans älsklingsord ”FIN” (som i ”slut”) i hans panna efter att han muckat med en lillebror.

En huvudperson med en sådan panna följer inte efter någon vit kanin ner i något Underland, han skär halsen av den och hamnar i ett tomt Efterland där alla ting och hus och djur finns kvar, men människorna är borta.

Andrzej Tichys första bok Sex liter luft börjar den dagen då Ivan upptäcker att alla andra människor är borta, har upphört att finnas, och rör sig sedan, via kaninens slutpunkt dagen innan, vidare tjugoen dagar bakåt och tjugoen dagar framåt. Mot slut; end, fin. Upphörandet är berättelsens anledning att finnas till. Liksom det är de försvunna människornas anledning att finnas till, i ett trångt kakafoniskt tomrum där de dväljs tillsammans i orimlighet och upplösning; liksom det är Ivans anledning att befinna sig där han är, ensam utan alla.

Sex liter luft är en sorgsen berättelse, nedskruvad mot noll, men inte ett dugg konstlös, snarare väldigt medvetet och konstfullt konstruerad. Det går att läsa den som en allegori över mänskliga villkor, en översatt sorg, men det förstör den bara. Tichy har själv kallat den ”apokalyptisk barndomsskildring”, men ännu en sådan med en pojke i centrum är knappast vad svensk samtidsprosa behöver. Bäst är Sex liter luft som dystopisk förorts-science fiction. Allra bäst är faktiskt dess form; alldeles sökt och onaturlig bär den inte bara sin berättelse, utan är den; öppnar upp för det röda, kaotiska, förblödande som rinner bakom ögonen och orden.

Roman

Andrzej Tichy

SEX LITER LUFT