Och nu då?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-18
PETTER LARSSON läser om en diskutabel bögsuccé
Gayrörelsen är på väg att segra sig till döds. Med hårt politiskt arbete, Pride-parader och kändisar i spetsen har man erövrat rättighet på rättighet de senaste decennierna. Jämte feminismen och miljörörelsen är den vår tids politiska pangsuccé.
I Bögjävlar lanseras nu reaktionen, inte mot framgången, utan mot dess pris: den villkorade toleransen, där homosexuella är okej, bara de är nästan som heteron. Därav en extreme makeover till medelsvenssons, pådriven, hävdas det, också från de egna leden.
Salvan är riktad mot folkhemsfähiga, avsexualiserade, konsumtionsinriktade, harmlöst monogama och goda Mark & Jonas-figurer utan klädsmak. Och mot tv-program som Fab Five, där glada klichéer av homosexuella betjänar heteromän.
Vart tog synden, glamouren och, ja, outsiderskapets farlighet vägen? ”Kan vi inte få ha ett eget reservat!” bönar Stefan Ingvarsson. ”Finns det någon bögkultur kvar när vi inte är förtryckta?” undrar Roger Wilson.
Det är lite grann som när vänstern ibland, oftast på skoj, surar över att arbetarklassen fått det för bra och upphört vara revolutionär.
Men vad trodde ni? Att homosexualitet och avantgarde var samma sak? Att man, bara för att man är homosexuell, skulle gå fri från det ohyggliga konformistiska tryck som finns inbyggt i samhällets själva ryggrad, och som präglar arbetsliv, konsumtion, boende och relationer?
Bögjävlar är en roligt gnällig och arg bok, proppad med popkultur, 80-talsmusik och rörelsejargong. Och varje uppror – estetiskt, politiskt, 40-årskrisigt – mot likriktningen av livsstilar måste välkomnas: det vidgar utrymmet också för andra grupper i samhället.
Däremot är oron för att förtrycket skulle ha upphört och att bögkulturen därför skulle dö undan nog betydligt överdrivet. Tomas Hemstad antyder ett sådant perspektiv när han skriver om angreppen, ett mord om året minst, hundratals anmälda hatbrott, antagligen stora mörkertal. Lagstiftning är en sak. Men vem vågar lita på att den ”tolerans” som i dag anses råda i den allmänna opinionen är särskilt djupgående?
Den som tror det kan ju prova att gå hand i hand med en person av samma kön på gatan. Blir ni inte uttittade har jag fel.
Samhälle
Petter Larsson
