David Copperfield som hillbilly och pundare
Barbara Kingsolver följer Charles Dickens i spåren
Publicerad 04.00
Det fanns en tid när en roman kunde röra upp folkmassorna så pass att politikerna måste lyssna. Detta var medan alla ännu läste – om inte hela böcker så i alla fall lättöverkomliga följetonger (som senare gavs ut i romanform). ”Uncle Tom’s cabin” (1852) fick effekt mot slaveriet, Upton Sinclairs ”The jungle” (1905) såg till att styra upp i slakterisnusket i Chicago stockyards och Charles Dickens berättelser ledde till upprensningar i den slum där föräldralösa barn for illa. Kanske främst ”Oliver Twist” (1839) men även den delvis självbiografiska ”David Copperfield” (1850) skakade om brittisk socialpolitik.
Den amerikanska författaren Barbara Kingsolvers Dickens-travesti ”Demon Copperhead” åstadkom ingen politisk jordbävning när den kom ut, trots 600 sidors tyngd. Den fick nöja sig med Pulitzerpriset 2023 och snabba översättningar, som nu till svenska. Ändå är stoffet politiskt brännbart.
Kingsolvers Damon Fields, alias Demon Copperhead, ser världens ljus i det sena åttiotalets fattig-USA. Lee County, Virginia, hör till de områden kring Appalacherna som efter kol- och tobaksindustrins kollaps lämnats helt åt sitt öde. Av politiken vill säga – inte av de stora medicinföretagen a là Purdue Pharma som efter cyniska beräkningar började mata in oxycontin i traktens värkande och uppgivna kroppar, med den förlamande opiumtragedin som följd. Antalet omhändertagna barn i Kentucky, West Virginia och Virginia bara fortsätter öka; siffran har stigit med omkring 20 procent mellan 2012 och 2022.
Kingsolver har sitt sociala patos gemensamt med superstjärnan Dickens. Något som jag antar skiljer dem åt – förutom graden av politisk genomslagskraft – är Dickens skitstövelskap. Till Dickens-älskarnas fasa blev det för några år sedan känt hur ruttet han behandlade sin hustru Catherine som fött hans tio barn. I tidigare undangömda brev skriver han föraktfullt om hennes kropp och vill få henne intagen på hospital för sin svartsjuka. Då hade han just kastat ut henne från hemmet sedan han träffat en ung skådespelerska. Men nog om det och över till litteraturen.
Om man läser Dickens och Kingsolver sida vid sida finns det mycket som matchar. Persongalleriets namn och gebit är uppdaterade men igenkännbara, liksom stationerna på Demon Copperheads tuffa livsresa. Den börjar i periodarmammans hyrda husvagn, där hon spiller ut sin bebis på linoleummattan, själv golvad av sprit och tabletter. Den fortsätter – sedan mamman dött i en överdos och den sadistiska styvpappan schappat i sin Ford pickup – med en rad katastrofala fosterhemsplaceringar. Tioåringen utnyttjas, tillsammans med ett trasproletariat av ”slavpojkar”, till allt från tobaksskörd till sopsortering. Socialtjänstens ”Påsöga” kryssar i sina rutor.
En relativ konstant finns i form av den varmhjärtade klanen Peggot som bor kvar intill hans gamla husvagn, nu uthyrd till nästa socialfall. Hos dem puttrar alltid en gryta. Kingsolver är mån om att skildra värmepunkterna i det hillbilly-land hon känner sedan barnsben. Här blommar trollhasseln om vintern. Här känner alla varandra och varje smeknamn har sin historia: Maggot, Hammer, Big Bear och Fast Forward. Om det fanns en tävling mellan land och stad (Knoxville), skulle landsbygden trots allt vinna.
Demon berättar sin levnadshistoria med samma slags galghumor som David en gång. Man måste gilla honom, trots en grabbighet som känns extremt amerikansk. Synd också att ungdomlig sydstatsslang är så svåröversatt. Jag vet inte hur Sofia Nordin Fischer landade i förstärkningsord som ”jädrans”, ”jäsiken” och ”vad tusan bövlar”. Det ger en onödig buskispatina till vissa scener.
Kommer jag att ”bli hjälten i mitt eget liv?” undrar olycksbarnet David hos Dickens. Jag uppskattar Kingsolvers omtag på denna fråga. Hos Dickens finns det brittiska klassamhällets benhårda tydlighet, David vet vart han vill: upp. Demon lever i en tid då makten är diffus. Pengar är något som kommer och går och han tror inte på klassresor. När han får en tillfällig andningspaus i en medelklassfamilj och blir stjärna i fotbollslaget fortsätter han känna sig som en fejk. Detta blir också början på hans djupaste fall. Efter en knäskada dras han ner i oxyträsket av en slirig klubbläkare. Att bli hjälten i sitt eget liv? Nu betyder det att bli ren.
Det är i skildringen av Demons sorgliga pundarliv och försök att resa sig som Kingsolvers romanidé helt faller på plats. Det blir en fullskalig Dickens-effekt, där litet och stort speglar vartannat. Demons internaliserade loserskap kopplas ihop med den större historien om hela denna hånade landsända som först sugits ut på sitt råmaterial, sedan sålts till med-företagen och nu måste leva med stämpeln som förlorarland. Kingsolver fyller smidigt i väven – med hjälp av en historieengagerad lärare, en smart bonussyster och en kompis som får nog av mediernas redneck-skämt – och Demon får till sist perspektiv på livet.
Upprättelse blir hans mission, i det lilla och det stora. Så kan en värdig amerikansk dröm av i dag se ut.
