Han var mogen redan från början

helskärm

Jonas Ellerströms fina lilla bok Tomas Tranströmers ungdomsdikter visar hur mogen Tranströmer var flera år före debuten, som en vuxen, välbevandrad i den klassiska poesin. Studierna på Södra Latin i fyrtiotalets Stockholm innebar för Tranströmer att han läste latin - ett naturligt sätt att ta sig an klassisk litteratur, att komma i kontakt med språkets grunder och se hur Diktens grund lades.

Tranströmers tidiga inspiratörer, som den "milde surrealisten" Eluard, T S Eliot och vår egen Ragnar Thoursie, blir sedan ett slags byggnadsställning kring det mer självständiga tranströmerska författarskapet.

Tranströmers författarskap påminner om en grynna i det svenska poesihavet - du måste känna honom - annars går det åt helvete. Ibland är dikterna för vackra, man blir rent av bländad emellanåt.

Det är det som är så skönt med ungdomsdikterna. Trots mognaden har de brister, små glipor, rena övertydligheter som raden: "med kiselstenar i munnen." En brådmogen läsefrukt, som visar på mänsklighet. Tranströmer är, vilket ofta glöms bort i den svenska poesidiskussionen, en människa.

Jonas Ellerströms avslappnade och opretentiösa närmande till Tranströmers tidiga dikter låter dem skrivas fram på nytt. Med små medel lyckas Ellerström måla upp den tid som var då, med vänner och författarkollegor i vardande: Sven Lindqvist, K Sivert Lindberg, Bo Grandien, Kjell Espmark ... i Bonniers gymnasisttidning Medan Lagrarna Gro.

Mitt åttiotals Södertälje hade inte så många unglitterära tidskrifter, och litteraturundervisningen var inte som förr. Men genom skolans försorg blev jag roddare under Rock-SM - ett annat sätt att närma sig poesins sprängkraft.

På den vägen är det: den boktryckta poesin blir tyvärr alltmer en angelägenhet för en mindre krets människor och snart inga ungdomar - medan den på scenen framförda, med eller utan musik, vinner allt fler själar.

Den nye Tranströmer kommer inte ha läst latin eller ha inspirerats av Eliot, utan snarare ha läst Latin Kings texter och inspirerats av Missy Elliot.

Essä

Pelle Andersson