”Jag hatar att läsa om sex”

Pocketprinsessan Kajsa Ingemarsson byter genre - nu ska hon bli deckardrottning

Liza Marklund får se upp.

Kajsa Ingemarsson hann knappt bli författare innan hon var Sveriges mest sålda.

Nu utmanar pocketprinsessan deckardrottningen - med en spionroman.

helskärm

Innan du har läst klart denna artikel är den helt inaktuell. Kajsa Ingemarssons "Små citroner gula" har en försäljningstakt på en i minuten. Supersuccén har sålt guld tre gånger om som pocket sedan i juni.

På förlaget skakar man på huvudet men gnuggar händerna. Citronboken ligger i dag på 150 000 sängbord i landet.

- Det kan inte bara vara mamma som köper mina böcker längre, det måste vara någon annan också. Även om hon köpt rätt många, säger Kajsa Ingemarsson.

Må bra-historia

Den före detta fotomodellen, tolken, Säpoagenten, imitatören och programledaren behövde fyra romaner och lika många år för att bli pocketdrottning.

Karriären är en riktig må bra-historia, precis som hennes böcker.

- Jag blev den första att skriva feel good på svenska. Det var som att hitta en ny bästis som man ville vara med jämt.

Hon jämförs med Marian Keyes och Hanne-Vibeke Holst.

- Jag blir förbannad när man banaliserar viljan att få folk att må bra, att svart alltid är finare än vitt. Jag ville skriva en pageturner utan att bli banal.

Mitt i succén byter hon nu spår. "Den ryske vännen" är en politisk thriller, en spionroman i Ingemarssons typiskt svenska vardag.

- Det här är ingen feel good-bok, det är nog mer feel bad den här gången. Jag försökte skriva ett lyckligt slut men det gick inte.

Huvudpersonerna är en känslo-

stark biståndsminister, en desillusionerad UD-tjänsteman och hans yngre fru receptionisten Maria som vill ha barn. Något som Kajsa Ingemarsson kan känna igen sig i.

- Jag har själv levt i en relation när jag känt att jag inte haft tid att vänta på att han skulle bestämma sig. Det låter cyniskt men så var det. Barn är ett otroligt svårt beslut för en kvinna, vi kan inte ångra oss. Vi har en biologisk sista förbrukningsdag.

Kajsa Ingemarssons långa ben skakar lite inför tanken att spela på samma författararena som le Carré. Samtidigt är spionmiljöerna hennes hemmaplan. Under sex år arbetade hon på Säpos kontraspionage och höll koll på ryska spioner.

- Kontraspionaget ska hindra utländsk underrättelseverksamhet i Sverige. Jag var alltså inte spion, sånt sköter militären, och jag bar aldrig vapen, det gör polisen. Jag jobbade med underrättelser, oftast vid skrivbordet, mer vill jag inte säga.

Kan ljuga trovärdigt

Maktens korridorer är också välbekanta.

- Som tolk och diplomat har jag haft en fot i tillräckligt många miljöer för att ljuga trovärdigt.

Karriären började i modevärlden, under 80-talets ljuslocksanarki.

- Jag var Sveriges mest misslyckade modell. Jag var inte snygg nog, hade inte självförtroende nog. Mitt enda jobb i Milano var som levande skyltdocka hos en trikåvarugrossist. Fast det var en bra erfarenhet, jag samlar på sådana.

Kvinnligt författargäng

Hon hoppas att även läsarna ska känna sig hemma i allt det nya. Sexscenerna har blivit bättre, pirriga utan att vara porriga.

- Jag var skräckslagen för att skriva om sex i första boken. Jag bet ihop, skrev och var så, så generad efter. Som om jag skrivit "läsarnas egna sexberättelser" i Fib-aktuellt. Så jag raderade allt och släckte lampan i stället.

I "Inte enklare än så", en historia om otrohet gjorde hon ett nytt försök. Det gick bättre.

- Man behöver inte vara så explicit med kroppsdelar. Själv hatar jag sex i böcker, antingen blir det poetiskt obegripligt eller för pang på.

Författarplågor bearbetar hon på internet.

- Vi är ett gäng författare som bollar skrivvåndor i en mejlgrupp. Där kan vi debriefa oss och prata om recensionsstress och andra nojor, säger hon och lägger sedan locket på.

- Jag vill inte nämna några namn. Själva poängen med mejgruppen är ju att vi kan vara privata.

Fick tårar i ögonen

Trots boksuccén är hon mest känd som humoristisk programledare. Hur hon hinner skriva är en gåta.

- Jag kan inte jobba hemma. Det är för mycket kuddar att puffa upp och för många kaffekoppar att stoppa i maskinen.

Hon har fött två barn och fyra böcker under samma tid. Känslan går inte att jämföra menar hon.

- När jag fick första boken i handen fick jag tårar i ögonen. Det var häftigt. Det är mitt. Det är jag. Ett egoprojekt. Barn är tack och lov sina egna, dem kan man aldrig ta åt sig äran för, säger Kajsa Ingemarsson.

Fakta: Kajsa Ingemarsson

Kajsa Ingemarssons boktips till...

3 svar från Kajsa Ingemarsson

Jessica Ritzén